Begrepp biologi. cellbiologi, kap 2-7

Aminosyra Organisk molekyl som har både en aminogrupp och en karboxylgrupp. Av alla teoretiskt tänkbara aminosyror förekommer 20 olika typer i proteiner.

Proteiner Molekyler, uppbyggda av kedjor av hopkopplade aminosyror

DNA (Deoxiribonukleinsyra) är den molekyl som bär den genetiska informationen i alla levande organismer och fungerar som mall för proteinsyntesen.

Kolhydrat Molekyl som består av kol, väte och syre.

Monosackarid Kolhydratmolekyl som består av en enkel kedja av 3-7 kolatomer med syre/väte bundet till sig. En monosackarid sluter sig ofta till en ring.

Polysackarid En kolhydratmolekyl som består av upp till 50 hopkopplade monosackarid-molekyler.

Stärkelse Kolhydrat vars molekyl består av långa kedjor av glukosmolekyler och som fungerar som energireserv i växter.

Lipid Biomolekyl som inte är löslig i vatten, däremot i organiska lösningsmedel.

Fetter Ämnen vars molekyler består av alkoholen glycerol som binds till tre fettsyror med esterbindning.

Fleromättade fettsyror Har minst två dubbelbindningar mellan kolatomerna i kolvätekedjan.

Fosfolipid Skiljer sig från fetter genom att en position har bundit fosforsyra istället för en fettsyra. Dessutom har molekylen en annan alkohol på andra sidan om fosforsyran.

Steroid En typ av lipidmolekyler som består av kolatomer som är kopplade till tre sexkantiga ringar och en femkantig ring.

Klorofyll Det gröna färgämnet i blad som är nödvändigt för fotosyntesen.

Nukleotid En molekyl som består av en kvävebas, pentos och fosfatjon/fosfatjoner..

Vätebärare Överför väteatomer mellan olika molekyler, bland annat i cellandningen och fotosyntesen. De viktigaste är NAD+, NADP+ och FAD.

Katalysator Påskyndar en kemisk reaktion utan att själv förbrukas.

RNA (Ribonukleinsyra) överför den genetiska informationen från DNA och deltar i proteinsyntesen, bland annat som mRNA, tRNA och rRNA.

ATP Den viktigaste energiförmedlande molekylen i celler. Förkortning av adenosintrifosfat. ATP kallas ett coenzym eftersom det inte är ett enzym i sig, men binder till enzymer och hjälper dem att genomföra energikrävande kemiska reaktioner.

Enzym Protein som fungerar som katalysator.

Nukleinsyra Makromolekyler uppbyggda av nukleotider som lagrar och överför genetisk information; de två typerna är DNA och RNA.

Organell En liten bildning i en cell, exempelvis mitokondrie, kloroplast och ribosom.

Cellvägg Ger struktur och skydd. Består främst av cellulosa i växtceller

Cellmembran Reglerar transport av ämnen in och ut ur cellen. Semipermeabelt.

Cellkärna Innehåller DNA. Styr cellens funktioner genom genreglering.

Cellskelettet Består av mikrotubuli, mikrofilament och intermediära filament. Ger cellen form, möjliggör rörelse av organeller, deltar i celldelning samt fungerar som ett inre "järnvägssystem" där motorproteiner transporterar vesiklar och organeller

Cytoplasma Vätska där organellerna är suspenderade.

Golgiapparat Cellens ”IKEA”: Modifierar, paketerar och skickar vidare proteiner och lipider

Kloroplast Utför fotosyntes – omvandlar ljusenergi till kemisk energi (glukos). Har sitt eget DNA och förökar sig själv Det inre membranet kallas för tylakoidmembranet och stroma är vätskan som omger tylakidmembranet

Lysosom Blåsor med enzymer som bryter ner gamla organeller, bakterier, virus och andra oönskade ämnen

Mitokondrie Producerar ATP via cellandning – cellens "energiverk". Har sitt eget DNA och förökar sig själv, Inre veckat membran kallas Cristae med Matrix ligger innanför det inre membranet.

Peroxisomer Bryter ner fettsyror och neutraliserar giftiga ämnen som väteperoxid.

Plasmodesmer Membranförsedda kanaler i cellväggen som möjliggör kommunikation + transport mellan växtceller

Vakuol Stor vätskefylld blåsa som lagrar vatten, näringsämnen och avfall. Ger också turgortryck (spänst).

Ribosomer Tillverkar proteiner genom att läsa mRNA. Finns fritt i cytoplasman eller på ER.

Endoplasmatiskt nätverk (ER) RER: (Rough) Har ribosomer, producerar och transporterar proteiner. SER: (Smooth) Tillverkar lipider och avgiftar cellen.

Cilier Många korta utskott på celler

Flageller Fåtaliga långa utskott på celler

Mikrotubuli "Rör" uppbyggda av kulformade molekyler av proteinet tubulin. Ger cellen stadga och form samt fungerar som "räls" när ämnen som organeller ska transporteras inom cellen. Bygger även upp kärnspolen.

Aktin Ger cellen form - även vid de tillfällen när den behöver förändras. Aktin kan medverka i cellers rörelser. Mest koncentrerat nära cellmembranet.

Intermediära filament Byggs upp av fiberformade proteinmolyker av varierade slag. Finns olika slags intermediära filament. Laminerna håller cellkärnan och andra organeller på bestämda platser i cellen. Keratin bygger upp hår och naglar.

Receptor Protein som sitter i cellmembranet eller inne i cellen och binder specifika signalmolekyler, vilket utlöser en respons i cellen och gör att den kan reagera på förändringar i sin omgivning.

ADP Adenosindifosfat, den molekyl som blir kvar när ATP har lämnat ifrån sig en fosfatgrupp.

Aktiveringsenergi Den energi som behöver tillföras för att en kemisk reaktion ska komma igång.

Substrat Ämnet som kan reagera med hjälp av ett enzym.

Aktiv yta Platsen på enzymmolekylen där substratet binds och görs om till produkt.

Coenzym En nödvändig "extra molekyldel" i ett enzym, utöver kedjan/kedjorna av aminosyror.

Katabola reaktioner Reaktioner som bryter ner molekyler, hos oss från maten, för att dels frigöra energi i cellandningen, dels få material till de anabola reaktionerna.

Anabola reaktioner Reaktioner som bygger upp nya molekyler i cellerna/kroppen.

Aerob nedbrytning (Cellandning) sker när syre finns tillgängligt. Glukos oxideras fullständigt i mitokondrierna till koldioxid och vatten, och energin som frigörs används för att bilda upp till cirka 36 ATP per glukosmolekyl.

Anaerob nedbrytning Sker när syre saknas. Då kan cellen endast utnyttja glykolysen i cytoplasman, vilket ger 2 ATP per glukosmolekyl, och restprodukterna blir mjölksyra (hos djur) eller etanol och koldioxid (hos vissa mikroorganismer).

Jäsning Energiomsättning där inte syre utnyttjas.

Cristae Veck i mitokondriens inre membran.

Matrix Det fria utrymmet inne i mitokondrien.

FAD och NAD+ som vätebärare. Dessa förekommer vid cellandningen. Plockar bort väteatomer från en viss molekyl och placerar dem på andra.

Alkoholjäsning Omvandling av glukos till etanol och koldioxid, varvid en liten mängd ATP bildas.

Mjölksyrajäsning Omvandling av glukos till mjölksyra, varvid en liten mängd ATP bildas.

Diffusion Att ett löst ämne spontant sprider sig i en gas eller en vätska.

Proteinkanal Molekyler som utgör ett "hål" eller en "kanal" i cellmembranet, för passiv transport och som kan öppnas och stängas.

Passiv transport Transport genom ett cellmembran, från högre mot lägre koncentration.

Akvaporiner Speciella kanalproteiner för vatten.

Osmos Vattnets rörelse genom ett cellmembran, från högre mot lägre "vattenkoncentration", egentligen vattenpotential.

Aktiv transport Transport av ämnen genom ett cellmembran, från lägre mot högre koncentration. Då måste extra energi av hög kvalitet tillföras. Aktiv transport utförs av speciella proteinpumpar.

Proteinpumpar Protein som, med hjälp av energi förmedlad av ATP, kan pumpa joner och molekyler genom ett membran, från lägre koncentration mot högre.

Membranpotential En potentialskillnad över ett plasmamembran, genom att det är olika jonkoncentration utanför respektive inuti cellen.

Endocytos När cellens membran buktas in för ta upp vätska eller partiklar.

Exocytos När något förs ut ur cellen genom att en vesikel sammansmälter med membranet.

Fagocytos En form av endocytos där cellen omsluter och tar upp större partiklar, som bakterier eller cellrester, genom att bilda en vesikel som sedan bryts ner med lysosomernas enzymer.

Pinocytos En form av endocytos där cellen tar in vätska och lösta ämnen genom att små vesiklar bildas från cellmembranet och transporterar innehållet in i cellen.

Koncentrationsgradient Skillnaden i koncentration av ett ämne mellan två områden, vilket gör att ämnet spontant rör sig från området med högre koncentration till området med lägre koncentration.

Sekundära budbärare Molekyler som överför en signal, inom en cell, från en receptor i cellmembranet till exempelvis ett enzym eller ett DNA-avsnitt som ska aktiveras.

Receptor "Mottagarmolekyl" ofta på cellmembranets utsida, för hormoner och andra signalämnen, som genom att binda till receptorn förmedlar en signal till cellens insida.

Celldifferentiering Att celler, från att ha sett likadana ut när den befruktade äggcellen först delade sig, börjar få olika utseende och funktion.

Blastocyst Tidigt stadium i människo-embryots utveckling; en ihålig boll med två celltyper.

Embryo Det begynnande nya livet, från de första delningarna av äggcellen, hos människan till cirka 8 veckor efter befruktning.

Placenta Moderkakan, där det sker utbyte av ämnen mellan fostret och mamman.

Transduktion Att celler som redan är specialiserade för en viss uppgift påverkar omgivande celler att bli specialiserade på samma sätt.

Hoxgener En grupp av gener som specificerar regioner i kroppsplanen hos ett embryo. De säkerställer att de rätta strukturerna bildas på rätt platser i kroppen. Till exempel anger Hox-gener hos insekter vilka bihang som bildas på ett segment

Ektoderm "Ytterlager". Består av hud, nerver och ögats lins.

Endoderm "Innerlager". Består av mag-tarmkanal med tillhörande körtlar.

Mesoderm "Mellanskikt" mellan ytter- och innerlagret. Består av skelett, muskler, bindväv, njurar, blodkroppar.

Foster Det utvecklingsstadium hos ett däggdjur som följer efter embryot, där kroppens organ och strukturer är anlagda och fortsätter att växa och mogna fram till födseln. Hos människan räknas utvecklingen som fosterstadium från och med vecka 9 av graviditeten.

Klicka

Skriv

Lyssna

Spel

Skriv ut