Kapitel 23 Respirationen

Alla Inga Spara

• Beskriva de primära funktionerna i det respiratoriska systemet och förklara hur det känsliga respiratoriska membranet skyddas från patogener, debris och andra farliga ämnen Ventilation innebär transport av luft till och från lungorna. Respiration innebär ventilation + transport i blodet + utbyte av O2 och Co2 i vävnaden. Funktionerna är stor yta för gasutbyte mellan luft och cirkulerande blod. Skyddar ytorna från uttorkning, temperaturförändringar och patogener. Skapar ljud för att prata, sjunha och annan kommunikation. Upptäcker dofter med lukt-receptorer i näshålan. Luftvägarna delas i två delar. De övre luftvägarna är näsa, munhåla och svalg. De nedre är struphuvud, luftstrupe, luftrören, lungorna. Struphuvudet bildar övergång mellan svalg oc luftstrupe, här finns stämbanden. Luftvägarna är klädda med en slemhinna i vilken dam och mikroorganisationer fastnar. Epitelceller har flimmerhår som transporterar slemmet till svalget vilket ger ren luft till lungorna. På väg ner till lungorna värms och befruktas luften.
• Identifiera organen i de övre luftvägarna och beskriva deras funktioner Näsan ger en luftväg för andning, fuktar och värmer inkommande luft, filtrerar och renar samt innehåller lukt-receptorer. Håren i näsan skyddar mot stora partiklar som sand, damm och även insekter. Svalget består av tre delar.
• Beskriva den ”ytliga” anatomin i lungorna och den funktionella anatomin i alveolen Lungorna ligger i brösthålan som avgränsas av bröstkorgen och diafragma. Två stycken lungsäckar som är fyllda med lite vätska omger de två lungorna. Varje lungsäck består av två hinnor, viscerala lunghinnan som har kontakt med lungan och parietala lunghinnan som har kontakt med bröstkorgen och diafragma. Vänster lunga har två stycken lober och höger har 3 stycken lober. Bronkerna delar sig i sekundära pch tertiära bronker och övergår i bronkioler och därefter 6500 terminala bronkioler. Bronkiolerna omges av glatta muskelceller. Alveoler består av ett mycket tunt epitelcellslager som omgivits av ett tätt kapillärnät och elastiska fibrer. är sker gasutbytet. Makrofager i alveolerna tar hand om mikroorganisationer. Ett vätskeskikt täcker insidan av alveolerna som ger dem en ytspänning de måste ha för att ej kollapsa.
• Summera de fysiska principerna som styr rörelserna av luft i lungorna och beskriva andningsmusklernas ursprung och aktiviteter som ansvarar för andningsrörelsen Nervceller från medulla oblongata och pons påverkar muskelceller vilket ger volymändring av lungorna. Normal inandning: diafragma och yttre intercostal musklerna. Normal utandning är passiv, relaxering av diafragma och yttre interkostalmusklerna. Muskler vidk raftig inandning är som normal inandningmen även stermocleidomastoideus, scalene, pektoralis minor och serratus anterior. Kraftig utandning sker med inre intercotalmusklerna och rectus abdominis
• Ange lungorna olika delvolymer och vad vitalkapacitet är Total lungvolym 5-6L. Tidal volym är luft in eller ut vid andning som är 0,5L. Inandningsreserv är 2-3L. Utandningsreserv är ca 1 L. Vitalkapacitet: Tidal+ut+in reserv. Residualvolym: kvar efter maximal utandning är ca 1 L. Minimalvolym: Lungvolym vid öd är ca 0,1 L
• Ange struktur och funktion av hemoglobin och beskriva hur syrgas och koldioxid transporteras i blodet Järnet är det som binder till syrgas så därför kan det max bindas till 4 molekyler. 98,5% av allt syre transporteras bundet till hemoglobinet, resten fritt i plasman. 70% av koldioxiden bildar kolsyra, 23% är bundet till hemoglobinet och resterande finns fritt i plasman.
• Ange hur temperatur, pH och 2,3 bisfosfoglycerat påverkar inbindningen av syrgas till hemoglobin Lägre pH släpper ifrån sig fler syrgasmolekyler. Högre temperaturer släpper ifrån sig fler syrgasmolekyler. När vi tränar eller frigör vissa hormoner så ökar mängden BPG (2,3 bisfosfoglycerat) vilket gör att mer syre släpps från hemoglobinet
• Beskriva de viktigaste faktorerna som påverkar andningsfrekvensen och identifiera och beskriva reflektorisk andningsaktivitet och centra i hjärnan som är inblandade i kontroll av andningen Andningscentrum i medula oblongata (förlängda märgen) och pons. Dorsala respirationsgruppen vid normal inandning. Ventrala respirationsgruppen vid kraftig in och utandning. Pons (hjärnbryggan) påverkar hur djupt och hur frekvent vi andas. Andningscentrum i hjärnan får signaler från perifera kemoreceptorer att mängden koldioxid är för högt eller för lågt. Är det för lågt så andas vi mindre för att släppa ut mindre mängd koldioxid och tvärt om om vi har för mycet koldioxid.

Alla Inga Spara