Kapitel 24 Digestionssystemet

Alla Inga Spara

• Identifiera organen i mag-tarmkanalen och lista deras huvudfunktioner och beskriva den funktionella histologin i mag-tarmkanalen och ange mekanismerna som reglerar digestionen Munhålan tillsammans med tänder och tunga mosar, blöter och bryter ned maten innan det ska ner. Amylas bryter ned kolhydrater som finns i salivet. Svalget pressar ner maten med muskler. Matstrupen leder ner maten till magsäcken. Magsäcken bryter ned födan med syra och enzymet pepsinogen som bildar pepsin som bryter ner proteiner. Maten bryts ner med muskler också. I tunntarmen tas mycket vatten upp samt vitaminer och järn. I tjocktarmen tas mer av avttnet upp och resterna förbereds för att bli avföring. Det finns 3 regleringar av digestionssystemet. Lokala faktorer som pH, volym eller komposition av innehållet får t.ex. glatta muskelceller att arbete eller att kemikalier frisätts. De korta reflexerna som aktiveras leder till den andra delen som är neural kontroll. Detta kan leda till att långa reflexer triggas igång och att CNS nås. Dessa långa reflexer involverar motorneuron och interneuron som hjälper till med en högre kontroll av digestionen. Den tredje delen är den hormonella kontrollen. Det finns flera hormon, enzymer och peptider som frisätts och påverkar digestionen samt andra delar av kroppen.
• Beskriva magsäckens anatomi, (dess histologiska egenskaper) och dess roller i nedbrytning och absorption Magsäcken har 3 olika faser: Första fasen kallas cefalisk fas. Där sker nervsignaler från CNS som frisätter mukus, pepsinogen, HCI och gastrin. Detta startar innan födan kommit ner i magsäcken och varar i minuter. Andra fasen är en gastrisk fas. Denna fas startar när födan kommer ner i magsäcken och korta reflexer aktiveras. Nu sker kraftig produktion av mukus, pepsinogen, HCI och gastrin. Det pågår nu kraftiga muskelrörelser i ca 2-4 timmar. Den sista gasen är intestinal fas. När födan kommer ner i tunntarmen frisätts hormonen CCK, GIP och sekretin. Detta hämmar frisättningen av pepsinogen och HCI samt minskar muskelrörelsen i magsäcken.
• Beskriva tunntarmens anatomi (och histologiska egenskaper) och förklara tarmens sekretoriska funktioner och ange hur dessa aktiviteter regleras och beskriva struktur, funktioner och reglering av assesoriska digestiva organ Tunntarmen delas in i tre delar. Duodenum (tolvfingertarmen) är den delen som frisätter mucus, CCK, GIP och sekretin. Här tillsätts pankreassaft och galla. Nästa del är Jejunum där stor del av nedbrytningen och absorptionen av näringsämnen sker. Sista delen är Ileum som tar upp kvarvarande näring, vitamin B12 och kvarvarande gallsalter. Pankreas (bukspottkörteln) bildar och frisätter buffrande ämnen som bikarbonat samt enzymer. Amylas, lipas, trypsinogen. Levern tillverkar galla och det innehåller gallsalter, kolestrerol, bilirubin och andra salter som påverkar pH. Galla koncentreras och lagras i gallblåsan
• Beskriva (tjocktarmens makrostruktur och histologiska struktur och förklara) betydelsen av tjocktarmen vad gäller absorption Funktionen är att reabsorbera vatten, bilda och ta upp vitamin k, B5 och biotin. Även komprimera och lagra avföring. I ändtarmen lämnar avföringen kroppen genom viljestyrd relaxering av yttre analspinktern
• Specificera näringsämnena som kroppen kräver och beskriva de kemiska händelserna som ansvarar för digestion av organiska näringsämnen och beskriva mekanismerna som är involverade i absorption av organiska och oorganiska näringsämnen Kolhydrater/polysackarider bryts först ned med amylas i munhålan. I magsäcke består disakardier och trisackarider. I tunntarmen så utsätts de för pankreas-amylas och bryts ner ännu mer. Med hjälp av faciliterad diffusion där de blandas med lactase, maltase och sucrase så bildas monosackarider. De diffunderar sedan in i blodkärl och via kapilärer åker de till levern. Lipider bryts ned med lipas i munhålan. I magsäcken händer ingenting men i tunntarmen utsätts de för galla, pankreaslipas och blir stora fettdroppar som kallas monoglycerider. De diffunderar sedan in i epitelcellen och blir triglycerider och sedan chylomicroner. Via exocytos lämnar de epitelet och lymfvävnaden tar upp dem. Proteiner börjar brytas ned först i magsäcken med hjälp av pepsin så de bildar polypeptider. I tunntarmen utsätts de för trypsin bl.a för att sedan bli aminosyror. Sedan med hjälp av faciliterad diffusion åker det igenom epitelcellen och sedan diffunderar de in i blodkärl. Aminosyrorna åker sedan först till levern.

Alla Inga Spara