Kursplanen för Cell- och molekylärbiologi 1.

Epitelvävnad (Hud) täckande, interagerar med extern och intern miljö

Stödjevävnad (Ben) Stödjer och håller ihop kroppens vävnad

Flytande vävnad Vävnad i blod- och lymfkärl som sköter transporten mellan kroppsdelarna och bidrar till immunförsvaret.

Muskelvävnad Glatta muskler, Hjärtmuskler och skelettmuskler skapar kontraktion.

Nervvävnad innehåller nervceller och så kallade gliaceller. Nervceller kan bilda nervsignaler. Nervsignalerna leds vidare till andra nervceller eller till olika muskler.

Eukaryota celler Arvmassa, cellkärna, lysosom, Golgiapparat, Ribosom, Endoplasmatiska nätverket, Mitokondrie, cytoplasma, cellmembran.

Prokaryota celler Arvmassa, Cellvägg, Mesosom, Plasmamembran, Ribosom, Cytoplasma, Kapsel, Flagell.

Grundläggande livsfunktioner för organismer Ämnesomsättning, Energiomsättning, Informationsöverföring, Evolution

Biologiska organisationen av organismer: Atom, Molekyl, Organell, Cell, Vävnad, Organ, Organsystem, Organism.

Typer av epitelvävnad skivepitel, kubiskt epitel, cylindriskt epitel

Bindväv Bindväv är det byggnadsmaterial som ger stadga och håller ihop celler, organ och vävnader. Bindväven är uppbyggt av kollagen och elastin. Kollagen gör bindväven stark och hållbar medan elastin gör den elastisk.

Brosk Brosket ger stabilitet och skyddar olika delar i kroppen. Brosket i lederna är hårt och halt och gör att benets yta inte slits eller skadas. Brosket gör också att benets ytor lätt kan glida mot varandra. Elastiskt brosk - hittas i till exempel öronsnibben, struplocket och väggarna i hörselgångarna.

Ben Skelettet är uppbyggt av benvävnad. Det finns två typer av benvävnad: Kompakt benvävnad är kompakt och tung och innehåller blodkärl, nerver och lymfkärl. Svampaktig benvävnad är lättare och innehåller hålrum och benmärg.

Fett Fettvävnad innehåller många celler. Cellerna kan fyllas med fettdroppar och på det sättet lagra energi som kroppen kan behöva. Fettvävnad finns bland annat i underhuden och gör att värmen inte försvinner ut ur kroppen. Olika organ i buken skyddas också av fettvävnad.

Blodkroppar Transport av syre och näringsämnen.

Erytrocyter (Röda blodkroppar) Innehåller hemoglobin vilket är ansvarigt för att transportera syret från lungorna ut i kroppens vävnader (innehåller fe2+ joner) samt att frakta koldioxid från vävnaden till lungorna.

Leukocyter (Vita blodkroppar) Vita blodkroppar eller leukocyter är celler i blodet som ingår i kroppens immunförsvar för att skydda kroppen mot infektionssjukdomar. Vita blodkroppar produceras i benmärgen och återfinns i lymfknutorna, mjälten och i lungornas alveoler, samt ute i vävnaderna vid inflammatoriska tillstånd

Trombocyter (Blodplättar) Blodplättarnas huvuduppgift är att hejda blödningar som uppstått i kroppens blodkärl genom att täppa igen de öppna sår som uppstått. Detta sker genom att blodplättarna dras till såret via alarmsignaler för att väl där klibba sig fast i varandra och i omgivande vävnadsceller så att en trombocytplugg bildas vid sårets öppning. Om detta inte hejdar blödningen aktiverar trombocyterna blodets koagulering så att en kompletterande koagel bildas som täpper igen såret.

Nervceller - Nervceller kan ta emot och skicka signaler. Signalen sprids i nervcellen och vidare ut till nervtrådarna. Sedan fortsätter signalen att spridas till andra celler. En nervcell kan ha kontakt med mer än tusen andra nervceller. En nervcell kan också kontaktas av ytterligare tusen andra celler. På så sätt bildas ett nätverk av celler.

Gliaceller Gliaceller är en grupp av olika celltyper i nervsystemet. Det finns ungefär lika många gliaceller som nervceller i människans hjärna. Gliaceller har som funktion att omge nervceller och modulera fortskridningen av nervimpulser, bidra med näring och syre till nervceller, och hjälpa till med läkningen av nervskador. De olika typerna av gliaceller är: astrocyter, oligodendrocyter, epidermala celler och mikroglia i det centrala nervsystemet, och Schwannceller och satellitceller i det perifera nervsystemet. Ordet glia är grekiska för lim, och namnet återspeglar att man vid upptäckten av hjärnans celler på 1800-talet trodde att gliaceller höll samman nervcellerna i nervsystemet som ett lim.

Cytoplasma Cytoplasman finns innanför cellens cellmembran och består av cellens cytosol och organellerna i cellen. Cytoplasmans primära uppgift är att säkerställa transporten av ämnen i cellkroppen

Cytosol Cytosol är den flytande komponenten i cytoplasman, cellinnehållet. Cytosolen består till största delen av vatten, men innehåller även proteiner och olika vattenlösliga molekyler. Här sker en del av proteinbiosyntesen (translation) och glykolysen.

Mitokondrier tillverkar adenosintrifosfat (ATP)

Endoplasmatiskt retikulum (ER) är i huvudsak transportsystemet för den eukaryota cellen och har många andra viktiga funktioner såsom proteinveckning

Golgiapparaten bearbetar, sorterar och paketerar de proteiner som bildats i det korniga endoplasmatiska nätverket

RER grov endoplasmatiskt retikulum

SER slät endoplasmatiskt retikulum

Proteinsyntes RNA -> aminosyror

Centrala dogmat DNA ger RNA som ger protein

Replikering DNA

Transkription DNA -> RNA

Translation RNA till aminosyror

Ribosom binda aminosyror till proteiner.

Chaperoner en grupp av proteiner som hjälper till med veckningen av andra proteiner

Lysosomer intracellulära nedbrytningen av makromolekyler, partiklar och bakterier som genom endocytos kommit in i cellen

Peroxisomer innehåller ett fyrtiotal olika enzymer, som är kopplade till fettsyrornas β-oxidation och bildningen av gallsyror

Proteasomer nedbrytnings platser för proteiner märkta med ubiquitin

Endocytos är en process där celler absorberar material (till exempel proteiner) från utsidan genom att innesluta det med sitt cellmembra

Fagocytos är en form av endocytos där stora näringspartiklar innesluts av veck bildade av cellmembranet hos en (vanligen större) cell.

Autofagi är en fysiologisk process i cellbiologi som reglerar omsättningen av bland annat proteiner och organeller

Ubiquitin är ett protein med 76 aminosyror vars huvudsakliga syfte är att "märka" andra intracellulära proteiner som ska brytas ner

Exon Utgör de delar av nukleotidsekvensen som verkligen kodar delar av proteinet.

Intron är en del av nukleotid-sekvensen i DNA som transkriberas men sedan redigeras bort genom splitsning före translationen.

Heterokromatin är hårt packade segment av en kromosom i en eukaryot cell

Eukromatin är en lätt packad form av kromatin (

Nukleosom är de minsta repeterande beståndsdelen i kromatin

Epigenetik är den del av genetiken som behandlar förändringar i genuttryck eller fenotyp som är oberoende av förändringar i DNA-sekvensen

icke kodande DNA kodar inte för proteiner

Kodande DNA kodar för proteiner

Okazaki fragment kompletterande/ släpande strängen, vilken löper i 5'-3'-riktningen.

RNA primer är en kort enkelsträngad nukleinsyra sekvens som fungerar som startpunkt för DNA-syntes.

Topoisomeras är en grupp enzymer som kan ändra på DNA-molekylers topolog

Helikas motorproteiner som rör sig längs nukleinsyrors fosfodiester-ryggrad och vars funktion är att separera två sammanlänkade strängar

DNA polymeras är aktivt vid replikation av cellernas DNA

DNA ligas ett enzym (ett ligas) som har isolerats från bakterier och används mycket för att binda ihop två olika DNA-fragment

Leading strand Strängen som går i 3'-5'-riktningen

Lagging strand Strängen som går i 5 'till 3' riktningen

Telomerer Kromosomens ytterdelar, dvs DNA-kedjans ändstycke

Uniport Transport av molekyl genom membran utan att ATP förbrukas

Antiport den samtidiga transporten av olika ämnen (t.ex. joner) i motsatta riktningar genom ett gemensamt transportprotein i cellmembranet

Symport avser parallell, samtidig transport av olika ämnen

Hypoton Den av två lösningar med lägst koncentration.

Hyperton lösning som har högre jonkoncentration och därmed ett högre osmotisk tryck än en isoton lösning. Motsats till hypoton.

Klicka

Skriv

Lyssna

Spel

Skriv ut