SR dugga

Man tror att det man gör är tillåtet då men ej känner till att handlingen i sig är otillåten, Detta rör villfarelse om befintlig fakta - men vet inte att det man gör är kriminaliserat. egentlig rättsvillfarelse

Men tror att “ det man gör i denna situation är tillåtet pga omständigheterna” Man vet att handlandet är kriminaliserat, men i handling ögonblicket tror man att lagen ger handlingen befogenhet i form av en bakomliggande rättsforn. oegentlig rättsvillfarelse

felaktig tro eller okunnighet som relaterar till ett (faktiskt eller rättsligt) faktum, som ska vara täckt av uppsåt. Okunnig om vad man gör - relevant villfarelse vilket kan utesluta uppsåt. Oaktsamhet kan också uteslutas under förutsättning att personen ej oaktsamt försatt sig i villfarelsen. Relevant villfarelse

felaktig tro eller okunnighet som endast relaterar till frågan huruvida det man gör är otillåtet (straffrättsvillfarelse 24:9) Okunnighet om att det man gör är otillåtet. = straffrättsvillfarelse. irrelevant villfarelse

tillfällig sinnesförvirring, excess, straffrättsvillfarelse ursäktande omständigheter

Plötslig och allvarlig förvirring som ofta aktiveras av fysisk eller psykisk situation.Hjärnan får inte tillräckligt med syre och men kan ej tänka klart, man får försämrad uppfattningsförmåga, ologiskt tänkande, personlighetsförändringar och försämrat korttidsminne, tillfällig sinnesförvirrin

Innebär att någon som överskrider det tillåtna måttet i excess reglerna, där någon med stöd av exempelvis nödvärn eller nöd, har haft rätt att utföra en straffbelagd gärning men exempelvis bruka mer våld än vad som var tillåtet, kan GM ändå vara fri från ansvar om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig. För att bestämma om någon svårligen kunnat besinna sig ser man dels till farans art, den tid som stått till förfogande för en adekvat reaktion och GM:S individuella egenskaper. Rör ett tillfälligt subjektivt tillstånd. excess

Villfarelse om rättens innehåll kan medföra ansvarsfrihet om någon begår en gärning i villfarelse rörande dess tillåtenhet, under förutsättningen att villfarelse beror på omständigheter som för den uppenbar ursäktlig, exempelvis felaktig kungörande av straffrättslig bestämmelse. straffrättsvillfarelse

GM gör ett misstag i sin verklighetsbedömning & tror sig felaktigt att en nödvärnssituation föreligger. Uppsåtskravet kan då inte anses uppfyllt i enlighet med täckningsprincipen när situationen misstolkas och man tror sig befinna sig i en undantagssituation. DVS man kan ej dömas till ansvar för sitt handlande; om handlingen är uppenbart förslarligt i relation till den påhittade verkligheten. Den som inte kan fällas till ansvar för uppsåtligt brott vid putativ nödvärn kan dömas för oaktsamhet om han uppfyller oaktsamhet rekvisitet i ett straffbud. putativ nödvärn

skillnaden är att putativ nödvärn tror man sig att skydda sig för ett brott inom ramen för vad som är OK för den typ av brott man tror sig begås. När man överskrider vad som hade varit försvarligt att göra vid sin putativt nödvärn, begår man en putativ nödvärnsexcess. Här utgår man alltid grän GM:s uppfattning och upplevelse, och man bedömer putativ excess enligt excess reglern putativ nödvernsexcess

För att ett giltigt samtycke ska föreligga krävs det att den utsatte samtycker till gärningen, och samtycke ska föreligga vid tidpunkten för gärningen och under hela gärningen samtyckande är behörigt att förfoga över det ifrågavarande intresset samtyckande har förmåga att förstå innebörden av gärningen samtycket har lämnats frivilligt och under insikt om relevant förhållanden och samtycket är allvarligt menat samtycke 24:7

När är medverkan till specialstraffrättsliga brott kriminaliserad? fängelse ingår i straffskala

när det för ansvar inte krävs att uppsåtet har motsvarighet i verkligheten. överskjutande uppsåt

t gärningsmannen utför gärningen med Avsikt att åstadkomma följden → A skjuter B för att A vill att B ska dö. avsiktsuppsåt

gärningsmannen handlar med insikt om att en viss följd ska inträffa. Följden är inte vad som eftersträvas, men gärningsmannen vet att följden kommer att inträffa → T.ex: GM vill spränga en båt för att döda en viss person, och inser att detta kommer att medföra att de övriga 100 personerna på båten också kommer att dö. insiktsuppsåt

gärningsmannen inser att det finns en risk att följden ska inträffa av handlingen, men är Likgiltig inför detta (Likgiltig till att följden kommer att inträffa om hen utför handlingen) → A knivhugger B och inser att det finns en risk att B dör, men är likgiltig inför att han kan dö. likgiltighetsupsåt

avvärja risker/faror/hot från själva objektet/personen de ska skydda/är ansvariga för. skyddsgarant

avvärja risker som kan uppkomma från vissa saker/djur/personer som man är ansvarig över. Notera alltså att det snarare gäller att skydda omgivningen än att skydda en viss person, som är fallet då du är skyddsgarant. övervakningsgarant

de allmänna reglerna som är tillämpliga på de flesta brottsbeskrivningarna i BrB allmänna del

särskilda brott som utgör brottskatalogen ex 3 kap BrB brott mot liv och hälsa speciella del

straffbelagda gärningar som regleras utanför BrB → T.ex. trafikbrottslagen, skattebrottslagen, narkotikastrafflagen m.m. specialstraffrätt

et måste förelegat en verklig fara för en negativ händelse i just detta fallet. Om brottsbalken endast nämner "fara", då är det typiskt sett konkret fara man talar om. Huruvida fara förelåg är alltså en objektiv bedömning som inte innefattar subjektiva rekvisiten. konkret fara

den otillåtna gärningen som den medverkande/ medgärningsmannen bidragit till. Ex: Person A skjuter person B som dör → Medverkansobjektet är Mord då mord är en Otillåten gärning. medverkansobjekt

gärningen som straffrättsligt ansvar föreligger för, för annan än huvudgärningsmannen; vidtas av en eventuell medverkande. Ex: När person A sköt person B som dog var person C med och hjälpte person A så att mordet ägde rum → Den otillåtna gärning som person C utför, medhjälp till mord, är en Medverkansgärning. medverkansgärning

1) om det föreligger ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller mot egendom 2) om någon med våld/ hot mot våld hindrar att egendom återtas på bar gärning 3) om någon olovligen trängt in / försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg 4) om någon annan vägrar att lämna ens bostad, EFTER att man blivit tillsagd nödvärnssituationerna

Uttryck i lagtext = Leta efter begreppen ”ägnad att” och ”kan”. Detta indikerar att vi skall göra en abstrakt farebedömning. Se t.ex. i brottet framkallande av fara för annan enl. 3:9 BrB då man t.ex. kastar en bengal mot en annan människa, då det finns en möjlighet att människan ska träffas av bengalen; eller vårdslöshet i trafik då det finns en möjlighet att någon skadas av det vårdslösa bilkörningen. abstrakt fara

visshet/ medvetenhet om att vissa risker för skada följer med ett visst handlande, men gärningsmannen har agerat och fullföljt handlingen ändå medveten oaktsamhet

gärningsmannen har INTE insett att det fanns vissa risker för att skadan/ följden skulle inträffa, men han BORDE HA INSETT att de riskerna följer m. ett visst agerande omedveten oaktsamhet

De är bara tillämpliga om de begås i Sverige, mot svenskt objekt eller med svenskt subjekt för att svensk lag ska kunna tillämpas på dem (t.ex. fel i tjänsten vid myndighetsutövning förutsätter svenskt subjekt – någon form av svensk anknytning krävs för dessa brott). nationellt begränsade brott

ska ha uppmanat/ förmått annan att föröva en brottslig handling → ansvar förutsätter uppsåt att anstifta anstiftare

har främjat annans brottsliga handling på sådant sätt som INTE uppfyller kraven för anstiftan (kan vara antingen fysisk eller psykisk), men man har ändå hjälpt gärningsmannen på något sätt och stärkt gärningsmannens uppsåt. medhjälpare

nödvärn, nöd, laga befogenhet, förmans order, social adekvans rättfärdigande omständigheter

"En nödsituation där det är tillåtet att använda sig av metoder som i andra lägen är förbjudna, t.ex. att använda visst våld för att försvara sig själv eller någon annan." nödvärn

De situationer då det aktualiseras att handla i nöd är då det föreligger en kollision mellan olika intressen. Att handla i nöd innebär därför att man offrar ett av dessa intressen för att skydda det andra. nöd

Enligt 24:8 BrB är det en ansvarsbefriande grund om man har begått en brottslig gärning på befallning från en förman, som man står i lydnadsförhållande till. Notera framförallt att det skall vara fråga om ett lydnadsförhållande. Denna ansvarsfrihetsgrund skall användas väldigt begränsat. Även om man fått en order om att begå brott skall man som utgångspunkt INTE begå handlingen. förmans order

GM insett att det fanns en risk för en viss följd men varit likgiltig inför att följden skulle inträffa och medveten likgiltighetsuppsåt

GM inser risken för en följd, men denne är (till skillnad mot likgiltighetsuppsåtet) inte likgiltig inför att följden inträffar. oaktsamhet

begås genom en uttryckligen kriminaliserad underlåtenhet. - t.ex. mened. äkta underlåtenhet

straffbud där rekvisiten KAN uppnås genom underlåtenhet, men inte nödvändigtvis ( oäkta underlåtenhet

de objektiva rekvisiten skall vara "täckta" av de subjektiva rekvisiten. Med andra ord skall de krav som ställs fram i lagen för att ett visst brott skall kunna utdömas, vara täckta med antingen uppsåt eller oaktsamhet. täckningsprincipen

aldrig funnits någon risk för att handlingen skulle resultera i skada, exempelvis på grund av att brottsplanen är så uppenbart illa genomtänkt att det är uteslutet att brottet skulle ha fullbordats. Det går alltså inte att straffa den person som försökt giftmörda någon med en helt ofarlig substans, även om personen trott att den ofarliga substansen skulle vara giftig och medföra döden. otjänligt försök

en bil som ska användas vid ett bankrån får motorstopp på väg till banken, eller att det inte ligger en plånbok i den ficka där ficktjuven sticker ned sin hand. Handlandet bedöms då som försök till brott. Otjänliga försök är alltså endast straffbara om faran var utesluten pga tillfälliga omständigheter. straffbart otjänligt försök

Till rekvisiten för brottsbeskrivningsenlighet hör också s.k. överskjutande uppsåtsrekvisit. Handlar om en persons avsikt med en viss handling. överskjutande uppsåt

Konkurrensen gäller den abstrakta relationen mellan regler (straffbud). Konkurrensen uppkommer när rekvisiten i skilda brottsbeskrivningar helt/delvis täcker varandra. Konkurrensen gäller således i förhållande mellan olika brottstyper (och inte konkreta gärningar). T.ex - alla fall av grov misshandel uppfyller exempelvis rekvisiten för misshandel (det motsatta gäller givetvis inte). Denna konkurrens kan lösas så att antingen båda eller det enda straffbudet tillämpas på en gärning som faller inom det gemensamma området. regelkonkurrens

onkurrens som uppstår när man utgår från en/flera konkreta gärningar. Förutsätter alltså att man har att göra med en/flera konkreta gärningar/fall. Problem uppstår därför att vad GM faktiskt har gjort uppfyller mer än en brottsbeskrivning, alt. samma brottsbeskrivning mer än en gång (utan att fråga är om att brottsrekvisit från mer än en brottsbeskrivning samtidigt uppfylls). gärningskonkurrens

utvecklats genom praxis och det finns inte något lagstöd för ansvarsfrihetsgrunden - den står för en juridisk slutsats och inte för ett argument eller ett skäl för att inte anse brott föreligga. social adekvans

innebär att det måste finnas stöd i lag/föreskrift för att ett brott ska föreligga och därmed möjlighet till straff. detta är ju egentligen hela legalitetsprincipens grundbult - det måste finnas stöd i lag. Det är extra viktigt inom straffrätten. föreskriftskravet

I praktiken innebär detta att man inte får döma någon för ett brott genom retroaktiv lagstiftning, d.v.s. en lagstiftning som gäller "bakåt i tiden". Att tillämpa den straffrättsliga lagstiftningen retroaktivt kan dock vara OK om det är till fördel för den tilltalade. Detta följer bl.a. av Art. 49 i EU:s rättighetsstadga. retroaktivitetsförbud

man får nämligen inte göra analogier inom straffrätten! Man får alltså inte "stretcha" en föreskrift genom analogisk tillämpning till andra handlingar än vad som uttryckligen nämns i paragrafen. Notera att en extensiv tolkning inte är samma sak som en analogi. Domstolen måste ha visst handlingsutrymme och ibland kan det vara svårt att avgöra huruvida domstolen gjort en extensiv eller analog tolkning. analogiförbud

Reglerna inom straffrätten måste vara klara och tydliga. Kravet på “klarhet” i en straffregel är alltid relativ. Det juridiska språket kommer medföra vissa tvetydigheter men det är också ett sätt att motverka stelbenhet. Som sagt, klarheten är relativ. Det finns en poäng i att det inte skall vara kristallklart. obestämdhetsförbudet

Klicka

Skriv

Lyssna

Spel

Skriv ut