Tenta 2

ventilation och perfusion högst lungbasen

näshåla cavum nasi

munhåla cavum oris

svalg pharnyx

struplock epiglottis

matstrupe esofagus

näsmusslor (värmer och fuktar) conchae

cilier (flimmer hår) transportera slem

epitelvävnad (näshålans tak) sinnesceller, lukt

bihåla sinus sphenoidale

struphuvudet larnyx

stämband glottis

luftstrupe trachea

bronkioler saknar brosk

alveoler gasutbyte

carina lungport

hämmar ytspänning alveoler, typ II celler surfaktant

plattepitel där gas passerar

cilierade celler transport av mucus

globletceller/bägarceller utsöndra mucus

basalceller stamcell för epitelceller

typ 1 celler epitel, där gaser diffunderar

örontrumpet tuba auditiva

äkta stämband plicae vocalis

yttersta delen av näshålan vestibulum nasi

näsgången meatusnasi

ringbrosk cartilago cricoidea

acinus avsöndras sekret, bronkiolerna

bröstkorg thorax

lunga pulmones

vänster lunga pulmo sinister

höger lunga pulmo dexter

höger lunga, lober 3st: lobus superior, medius, inferior

vänster lunga, lober 2st

lungsäck pleura parietale och viscerale

inandning, aktiv process diafragma+intercostalis externa. trycket mindre i alveolerna

utandning, passiv process högre tryck i alveolerna

utandning, aktiv process intercostalis interna och bukmuskulaturen

andningscentrum medulla oblongata

nerv kontraherar diafragma nervus phrenicus

tidalvolym in+utandning, 500ml

expiratorisk reservvolym max utandning, 1500ml

inspiratorisk reservvolym max inandning, 1500ml

vitalkapaciteten max volym in+ut, 5000ml

restvolym 1000ml

forcerad andning 75-80 procent av volymen

dead space 150ml

pacemakerrytm omedveten och automatisk, styrs av koldioxid

boyles lag hälften volym = dubbelt tryck

koldioxid transport 1. löst i blodplasma, 2. binds till hemoglobin, 3 som vätekarbonat (vanligast)

syrehalten perifera kemoreceptorer

koldioxid-halten centrala kemoreceptorer

pH-värdet perifera kemoreceptorer

CO beror på jhärtfrekvensen och slagvolymen

systole kontraktion

diastole expansion, vila

hjärtsäck perikardiet

hjärtsäck inre lamina visceralis

mellan hjärtsäcken serös vätska

hjärtsäck yttre lamina parietalis

höger förmak atrium dexter

höger segelklaff tricuspidalisklaff

höger kammare ventriculus dexter

höger fickklaff pulmonalisklaffen

vänster förmak atrium sinistrum

vänster segelklaff bicuspidalisklaffen

vänster kammare ventriculus sinister

vänster fickklaff aortaklaffen

hjärtväggen ytterst epikardiet

hjärtmuskulaturen myokardiet

hjärtvägg innerst endokardiet

p förmaksdepolarisering

QRS kammardepolarisering

T kammarrepolarisering

tidig fyllnadsfas förmaksdiastole

sen fyllnadsfas förmakssystole och kammardiastole

isvolumetisk kontraktion kammarsystole

ejektionsfas fickklaffar öppna

isvolumetrisk relaxion förmak och kammardiastole

parasympatisk hormon acetylkolin

parasympatiskt påslag hjärta lägre hjärtfrekvens

sympatiska hormoner noradrenalin och adrenalin

sympatisk påslag hjärtat hög hjärtfrekvens

artärers uppbyggnad tunica interna, media och externa

arteria carotis hals

arteria temporalis huvud

arteria brachialis armveck

arteria radialis handled

arteria femoralis ljumsken

arteria tibialis sida på foten

arteria dorsalis övre fot

vener uppbyggnad tunica interna och media

ven blodprov mediena cubiti

arterioler tar hand om flödesreglering och blodtryck

övre magmun cardia

nedre magmun pylorus

magsäcken 4 huvuddelar cardia, fundis, corpus, atrum

reglering av saltsyra (magsaft) acetylkolin, gastrin, histamin

intrinsic factor stimulerar upptagning av vitamin B12

tunntarm intestinum tenue

tolvfingertarmen duodenum

om pH i kymus (födan) är lågt, stimulerar frisättning av vätekarbonathaltig vätska från pancreas sekretin

om kymus innehåller rikligt m. fett, proteiner+kolhydrater. stimulerar utsöndring av galla CCK

tunntarm 2 delar jejunum och ileum

amylas spjälkar i munhåla+tunntarm

maltas tunntarm

pepsin spjälkar magsäck

trypsin spjälkar tunntarm

gallsalter finfördelar fett i tunntarm

lipas tunntarm

levern hepar

blodförsörjning levern arteria hepatica och vena porta

tjocktarm intestinum crasssum

tjocktarm syntetiserar K-vitamin och B-vitamin

uppåt tjocktarm colon ascendes

tvärsgående tjocktarm colon transversum

nedgående tjocktarm colon descendes

blindtarm caecum

blindtarmsbihanget appendix

ändtarm rectum

analkanalen canalis analis

analöppning anus

magtarmkanalens vägg 1. tunica mucosa, 2. tunica submocosa, 3. muscularis, 4. serosa

blodförsörjning lever, mjälte, magsäck, bukspott truncus coeliacus

blodförsörjning tarmarna a. mesenterica superior och inferior

blodförsörjning levern vena porta

saliv körtlar glandulae parotis, submandibularis, sublingualis

venusberg mons pubis

yttre blygläpp labia majora

inre blygdläpp labia minora

för tidig pubertet pubertas precox

äggstock ovarier

äggledare tuba uterina

livmoder uterus

mellangård perineum

äggcellproduktion folikelfas och lutealfas

menscykel menstruationsfas, proliferationsfas, sekretionsfas

hypofyshormon, reproduktion LH och FSH

äggstockhormon östrogen och progesteron

uppbyggnad livmoderslemhinna under proliferationsfas östrogen

slempropp i livmoderhalsen progesteron

pung scrotum

testiklar testis

bitestiklar epididymis

sädesledare ductus deferens

sertoliceller, testiklar täta cellförbindelser, bildar spermie

leydigceller, testiklar produceras testosteron

njurens funktionella enhet nefron

njurbäcken pelvis

urinledare ureteres

urinblåsa vesica urinaria

urinrör uretra

ICV kalcium

ECV natrium

njurbark cortex renalis

glomeruli - vätska som filtreras primärurin (180l)

njurmärg medulla renalis

blodets väg genom nefron 1. glumerulus, 2. proximala tubili, 3. henles slynga, 4. distala tubli, 5. samlingsrör

reglering av urinproduktionen renin, angiostenin II, aldosteron

avger vätejoner syror

binder in vätejoner baser

samma osmolaritet isoosmotiska

högst osmolaritet, celler krymper hyperton lösning

lägst osmolaritet, cellerna sväller hypoton lösning

reglerar vattenförlust aldosteron, ADH, ANP

vätejon kolsyra och icke flyktiga syror

H+ ökar pH sjunker

H+ sjunker pH ökar

buffertsystem kolsyra-vätekarbonatsystem

normalt pH arteriellt 7.38-7.42

0, 00004 mmol/l pH 7.4

alkalos basisk, höjt pH

acidos sur, sänkt pH

röda blodkroppar entrocyter

blodplättar trombocyter

hemostas försvar blodförlust

koagulationsfaktor vitamin K

fibrin faktor I

trombin faktor II

hämmare koagulation antritrombin III

fibrinolys nedbrytning koagel

hemostasen spasm - trombocytplugg - koagulation

A A AB

B B AB

0 0

rh- rh- och +

rh+ rh+

vita blodkroppar leukocyter

vanligaste vita blodkropp neutrofila granulocyter

eosinofila granulocyter dödar parasiter genom fagocytos och frisätta giftiga ämnen

basofila granulocyter frisäter histamin

bradykinin finns i plasma och ökar effekten av kärldilation

prostaglandiner produceras av magsäckens slemhinna och skyddar den mot saltsyra

histamin viktig vid inflammation

b-lymfocyter antikroppsberoende

T-lymfocyter bildar t-hjälparceller och mördarceller

lg: magtarmkanalen, körtelsekret och slemhinnor. Modersmjölk lgA

lg: vanligast, 75-80 procent lgG

lg: största 7-10 procent. Bildas snabbast, kan binda många antigen lgM

lg: binder basofila granulocyter+mastceller. triggar frisättning av histamin lgE

lg: alltid bundet till b-lymfocyt lgD

aktiv immunprofylax utvecklar vi själva vid infektion eller vaccination

passiv immunprofylax är humana antikroppar som tillförs via injektion, placenta eller amning

sinus caroticus och arcus aortae var baroreceptorerna finns

hyperkapnisk lungfrisk kategori

papilla vateri mynning från pancreas till duodenum

renin lågt arteriellt blodtryck

angiotensin II kontraherar arteriolerna, vasokonstriktion

aldosteron ökar resorptionen av natrium+vatten

bufertsystem kemiska föreningar om motverkar förändringar i pH

celler blodplättarna knoppas av från megakaryocyt

försvaret mot blodförlust hemostas

kemokiner lockar neutrofila granulocyter till infektionsställe

SA-noden ger genom pacemakerceller upphov till hjärtfrekvens

ödem minskat kolloidosmotiskt tryck

ADH (vasopressin) från hypofysen, ge vasokonstriktion. sätter in vattenkanaler, minskar utsöndringen

ANP bildas av förmaksceller, motverkar stor blodvolym. ökar epitelcellernas genomsläpplig i distala+samlingrör

gallblåsa vesica fellea

prostagladin vätekarbonathaltigt slem, verkande i magsäcken. skyddar magen från saltsyra

gastrin g-celler, stimulerar ökad produktion av histamin

histamin ecl-celler, finns i magsäcken

parietalceller saltsyra + instrinct factor

instrinsct factor stimulerar upptagning av b12

huvudceller bildar pesinogen

mucinproducerande celler slem

glomerulus tre biologiska lager endotel - basalmembran - podocyter

slutliga justeringen av urinens osmolaritet samlingsrören

interstitiell volym vattnet som finns i mellanrummet mellan cellerna i vävnaderna

intravasal volym vattnet som finns i blod och lymfkärl

metabol acidos hyperventilation, pga diabetes

metabol alkalos hypoventilation, pga kräkningar. förlora syra

respiratorisk acidos sänkt pH på grund av hypoventilation

respiratorisk alkalos höjt pH på grund av hyperventilation

bildar spermie, körtel sädesblåsa och prostatakörtel

oocyten 24h

syre binder till hB i järn

ökad bildning av blodplättar trombopoetin

reglerar erytrocyterna erytropoetin

tranferrin binder järn, pga bakterier

urinbildning tre processer filtration, reabsorption, sekretion

livmoderhalstappen cervix uteri

livmoder tre skikt perimetrium, myometrium, endometrium

ägglossnig ovulatio

apex cordis lungspetsen

hjärtats skiljeväggen septum intraventriculare

njurkalk calyses renalis

tombopoetin ökar bildning av blodplättar

sekundärurinen 1-1.5l/dygn

hemotaxin leder neutrofila+makrofager till inflammation

opsonin smaksätter för fagocyterande celler

CRP akutfasprotein, skyddar celler och vävnader

cytokiner signalmolekyler vid inflammation

palpatorisk blodtryck systoliskt

auskultatorisk blodtryck mellan systoliskt och diastoliskt

järn viktigt ämne vid bilndning av ny blodkroppar

D positivt

magsäckens carida, fondus, corpus, atrium, pylorus

magsäckenvägg mucosa, submocosa, muscularis, serosa

peritubolära vid henles slynga

afferent till artären från glomerolus

efferent ut till tubilisystemet

vattenmängden hos en vuxen beror på kön, ålder, fettmängd

kroppen tillförs vatten via mat, dryck och ämnesomsättning

hyperton lösning ut ur cellen

hypoton lösning in i cellen

hypothalamus frisätter GnRh

Klicka

Skriv

Lyssna

Spel

Skriv ut