Dugga PR

All None Speichern

• Ackusatoriska principen Processrättslig princip som avgör vad rätten kan döma den åtalade för, domstolen ska förhålla sig opartisk och inte föra in material i processen utan enbart besluta över den utredning som parterna själva har fört in i målet. Åklagaren har bevisbördan för sina påståenden. innebär att det vid sidan av domstolen finns ett särskilt organ (t.ex. Åklagarmyndigheten i Sverige) som anklagar den misstänkte genom att väcka åtal mot denne och utföra talan mot denne. Rättegången bygger på att det inför domstolen ska förekomma en förhandling mellan åklagaren och den åtalade. De får båda ställning som parter och kan vara aktivt verksamma (t.ex. frambringa bevisning) medan domstolens roll inskränks till huvudsakligen att leda förhandlingen.
• Betalningsföreläggande Ett sätt att kräva betalning av en gäldenär med hjälp av KFM. Borgenärer kan ansöka om detta hos KFM som kan driva in skulden
• Bevisfakta/-faktum Omständigheter som ger stöd för en parts påstående att ett visst konkret rättsfaktum föreligger eller inte
• Bevisföring (fri) innebär att det i princip inte finns några begränsningar för vilka källor som får användas som bevis och parterna i en rättegång kan således i princip åberopa allt möjligt.
• Bevismedel olika typer av bevisning t.ex. vittnesförhör, skriftliga bevis m.m.
• Bevisomedelbarhetsprincipen innebär att bevisningen ska upptas direkt vid huvudförhandlingen och kommer till uttryck i 35:8 RB. T.ex. ska vittnesbevisning som huvudregel inte får läggas fram i form av vittnesattester och förhörsprotokoll utan att den ska tas upp vid huvudförhandlingen. (Rättegång 5 s. 13)
• Bevisprövning (fri) Det råder åtminstone i princip ingen begränsning när det gäller de bevismedel (bevisföring) som får användas och domaren är vid bevisvärderingen inte bunden av några legala regler (fri bevisvärdering). (Rättegång 4 s. 26)
• Bevistema det faktum som parterna vill styrka med sin bevisning.
• Bevisuppgift ska innehålla information om bevistemat och om det gäller muntlig bevisning ska även information om vad personen ska höras om (s.k. förhörstema) framgå.
• Bevisupptagning när parterna i ett mål (endast brottmål???) presenterar bevisning för domstolen och det görs i huvudregel vid huvudförhandlingen p.g.a. omedelbarhetsprincipen.
• Bevisvärdering (fri) innebär att domstolen som utgångspunkt inte har några legala regler att förhålla sig till när bevisets värde ska avgöras.
• Devolutiva Sådana i lag angivna medel att få ompröva myndigheters beslut t.ex. besvär, vad eller resning – de gör målet anhängigt vid en annan högre domstol än den som redan dömt.
• icke devolutiva rättsmedel Medför målets återupptagande vid samma domstol som redan haft befatting med detsamma.
• Dispositionsprincipen innebär att det är parterna som bestämmer ”ramen” för rättegången och domstolen är bunden av det. denna princip tillämpas främst i tvistemål (civilprocess) och inte lika mycket i brottmål (straffprocess), där har domstolen större utrymme.
• Dispositiv regel en lag eller bestämmelse som kan avtalas bort eller åsidosättas och inte behöver följas.
• Domskäl domstolens motivering till ett domslut.
• Domslut domstolens avgörande i frågan.
• Exklusiva bevis Sådant bevis som enligt lag är det enda som får anföras för ett visst rättsfaktum.
• Exekutionstitel en handling som möjliggör verkställighet av en skuld eller annan förpliktelse t.ex. en dom från domstol.
• Fakultativ regel regel som inte är tvingande för domstolen.
• Förenklade tvistemål mål då tvisteföremålets värde är begränsat. Avses dispositiva tvistemål där kärandens yrkande uppenbart inte överstiger halva prisbasbeloppet. Tanken med reglerna om förenklade tvistemål är att begränsa rättegångskostnaderna samt rättens sammansättning (TR ska alltid bestå av en lagfaren domare, se 1:3d RB, till skillnad från de ordinarie tvistemålen som kan behöva avgöras av tre domare). Det är TR som ex officio avgör om ett mål ska handläggas som ett FT-mål eller vanligt tvistemål. (Rättegång 5 s. 25-26)
• Förhandlingsprincipen en processrättslig princip som förklarar parternas inflytande i rättegången. Innebörden av principen är att både käranden och svaranden ska framföra sina respektive sidor av tvisten inför domstolen, d.v.s. man argumenterar för sin egen ståndpunkt och mot motpartens ståndpunkt (en form av förhandling).
• Förlikning en tvist görs upp ”i godo” mellan parterna istället för att frågan ska avgöras av domstol. Rätten är skyldig att verka för förlikning.
• Grund de omständigheterna som är av omedelbar betydelse för utgången i målet – kan kallas för grunder och rättsfakta.
• Hjälpfakta/-faktum omständigheter som kan påverka bevisvärdet av ett vittne.
• Indispositivt tvistemål tvistemål där parterna själva inte kan förlikas, framförallt handlar det om familjerättsliga mål (t.ex. om äktenskapsskillnad eller vårdnadstvister) men även brottmål (notera att alla brottmål är indispositiva). Staten anses vid sådana mål ha ett sådant intresse av saken att förlikning mellan parterna själva inte anses lämpligt.
• Instansordningen Innebär att en fråga som överklagas till hovrätt inte får genomgå en förändring av talan, d.v.s. att hovrätten har att bedöma en fråga som inte varit uppe till behandling i tingsrätten. En ändring av talan ska avvisas.
• Klagande/motpart parterna vid ett överklagande. Den som överklagar kallas för klagande och dennes motpart kallas motpart.
• Koncentrationsprincipen Principen innebär att huvudförhandlingen ska genomföras utan onödiga uppehåll och så långt som möjligt i ett sammanhang. (RB 43:11 & 46:11)
• Kontradiktionsprincipen Innebär att ingen får dömas ohörd och att en part ska ha kännedom om samt möjlighet att kommentera allt material i målet för att på så sätt kunna påverka domstolens beslut.
• Laga kraft innebär att ett beslut gäller omedelbart.
• Lagfaren domare det är alltid en jurist som leder förhandlingen.. Domaren är anställd på domstolen och har gått en särskild utbildning för att bli domare.
• Legalitetsprincipen en rättssäkerhetsprincip som innebär att ingen kan straffas utan stöd av lagen.
• Lekmannadomare kallas även för nämndeman. Tillsammans med en eller flera lagfarna domare dömer dessa i domstol.
• Materiell processledning beteckningen på den uppgift en domstol har att vägleda parterna för att få ett mål eller ärende i sådant skick att det går att antingen avvisa eller avgöra.
• Muntlighetsprincipen innebär att vittnen och parter ska höras muntligen och att parterna som huvudregel inte får ge in eller läsa upp skriftliga inlagor (d.v.s. ett uppläsningsförbud).
• Notoriska fakta sådan fakta som anses vara allmänt känd (eller äga notorietet) och därför inte behöver bevisas. Kommer till uttryck i 35:2 RB.
• Objektivitetsprincipen myndigheterna är skyldiga att i alla lägen agera sakligt och opartiskt.
• Obligatorisk regel Regler som är av ”skall” karaktär är obligatoriska. Ett förbud för rätten att handla på ett visst sätt (”får inte”) är obligatoriska. (I s 56) inom processrätten är ens sådan regel tvingande för domstolen.
• Officialfakta/-faktum Ett rättsfaktum som domstolen ex officio för in och beaktar i sin prövning. Kan beaktas både i indispositiva och dispositiva mål. Om rätten avser att lägga detta till grund för sin dom bör rätten uppmärksamma parterna på detta och bereda dem tillfälle att framföra sina synpunkter. (I s 68)
• Officialprincipen en offentligrättslig princip som innebär att det är en myndighet som har ansvaret att utreda ett ärende, och inte de berörda parterna.
• Omedelbarhesprincipen bidrar till att förutsättningarna för den fria bevisvärderingen blir så bra som möjligt. Innebär bl.a. att bevisningen ska läggas fram i ett sammanhang vid huvudförhandlingen och att det är utifrån det som då lagts fram som rätten ska bedöma sakfrågan i målet. (Rättegång 5 s. 13)
• Parternas likställdhet innebär att parterna ska vara likställda i rättegången och att den tilltalade inte ska ha sämre möjligheter än åklagaren att föra sin talan.
• Plenum latin för ”fullständig och ”hel”. Att ett mål avgörs i plenum innebär att samtliga domare och nämndemän deltar i domstolen. Betyder: sammanträde i beslutande organ där samtliga ledamöter eller medlemmar av organet deltar.
• Principen om det bästa bevismaterialet innebär att det bevismedel som medför den säkraste bevisningen ska användas, d.v.s. om en kunskapskälla kan utnyttjas på flera olika sätt så ska det bevismedel som medför den säkraste bevisningen användas. Principen framgår delvis från 35:14 RB.
• Principen om förhandlingsoffentlighet innebär att en förhandling i domstol ska vara offentlig och detta framgår av 2:11 RF.
• Processhandlingar Handling som företas i en process och därmed är ett led i det processuella förfarandet.
• Rättegångsfråga I RB används termen för att beteckna en processuell fråga (RB 42:20). Som exempel kan nämnas frågan om en viss person får hörs som vittne i målet eller frågan om svarandes utevaro ska leda till tredskodom.
• Rättsfakta/-faktum En direkt relevant omständighet. Därvid krävs att en omständighet har direkt betydelse för den rättsföljd som är knuten till en parts yrkande. Omständigheten kan vara direkt rättsgrundande (ett lån i ett betalningsmål), direkt rättsupphävande (betalning) eller direkt rättsförändrande (amortering). (I s 42)
• Rättsfråga det rättsliga bedömandet av den framlagda faktan, d.v.s. frågan om hur fakta ska bedömas ur rättslig synvinkel. Får betydelse för rättstillämpningen.
• Rättsföljd Den rättsliga konsekvensen av ett visst förhållande, t.ex. det straff som ska dömas ut om ett visst brott har begåtts. Konsekvensen av att förutsättningarna i en rättsregel är uppfyllda.
• Rättsinvändning sådan invändning av en part i en rättegång som består i att denne påstår att den omständighet som motparten åberopat som stöd för sitt yrkande inte alls har den rättsliga betydelse som denne hävdat.
• Rättsmedel (allmänna/ordinära/särskilda) Rättsmedel allmänt: de lagliga möjligheter som finns för att få ett rättsligt avgörande prövat på nytt. (s. 13 i 6) Rättsmedel Ordinärt: rättsmedel är överklagande, som kan användas innan domen eller beslutet vunnit laga kraft. (s. 17 i 6) Särskilda rättsmedel (s. 171 i 6): är resning, återställande av försutten tid och besvär över domvilla, som i vissa fall kan användas när en dom eller ett beslut vunnit laga kraft.
• Sakfråga den rättsliga frågan som domstolen ska pröva i ett mål, d.v.s. själva grundfrågan i tvisten mellan parterna.
• Sakinvändning örsök av en part i en rättegång att förta effekten av en omständighet (rättsfakta) som motparten åberopat t.ex. rättsinvändning, förnekande och motfakta.
• Separabilitetsdoktrinen n doktrin som har utbildats kring skiljeklausuler och innebär att skiljeklausulen ses som ett eget avtal fristående från resten av avtalet och att klausulen kan ha fortsatt giltighet även när grundavtalet ifrågasätts. D.v.s. tvisten kan fortfarande genom att skiljeklausulen fortfarande är giltig lösas genom skiljeförfarande.
• Skiljeavtal Ett avtal mellan parterna om att lösa tvister genom skiljeförfarande istället för att gå till allmän domstol. Inom svensk processrätt är skiljeavtal en alternativ metod för tvistlösning, där parterna enas om att låta en eller flera särskilda personer (skiljedomare) avgöra tvisten. Löses av en sk. skiljenämnd.
• Skiljeklausul En specifik bestämmelse i ett avtal som anger att eventuella tvister som uppstår mellan parterna ska lösas genom skiljeförfarande istället för i allmän domstol. Är en form av skiljeavtal, men skiljer sig genom att den ofta ingår som en del av ett större avtal och är avsedd att tillämpas om en tvist skulle uppstå.
• Slutliga/icke slutliga beslut (el. "slutgiltiga") Slutliga beslut = ett beslut varigenom en myndighet/domstol skiljer ett ärende från sig och alltså för sin del avslutar ärendets handläggning, innebär i allmänhet att själva sakfrågan avgörs. Slutliga beslut får alltid överklagas om inte annat är föreskrivet. Icke slutliga beslut = får ibland enbart överklagas i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut.
• Slutligt bevistema Är alltid ett rättsfaktum. Det är endast det detta som kan bli föremål för bevisbörda och beviskrav
• Specialdomstol en domstol som har befogenhet att pröva mål och ärenden inom ett rättsligt avgränsat område t.ex. arbetsdomstolen och försvarsunderrättelsedomstolen.
• Svaromål är antingen ett medgivande eller ett bestridande, d.v.s. innehåller svarandens inställning gentemot kärandens yrkande.
• Särskild domstol Innebär att domstolen har särskild kompetens för att avgöra de mål som ska prövas och att målen enbart prövas i dessa domstolar. Exempel är mark-och miljödomstolarna.
• Talan en sammanfattning av vad stämningsansökan i målet innehåller. Ett juridiskt sammanfattande begrepp för vad käranden yrkar vid domstol.
• Tvingande regel en lagregel som inte går att avtal bort.
• Utslag Ett utslag är ett beslut om att betala eller göra något. Kan jämföras med en dom. Om någon anser exempelvis är skyldig hen pengar, kan hen ansöka om att få sitt krav fastställd hos exempelvis KFM i ett utslag. Ett utslag innebär att den som vill ha betalt i nästa steg kan ansöka om att KFM driver in skulden.
• Yrkande en parts formella begäran i en rättslig process. Det är det krav eller den åtgärd som en part vill att domstolen eller en myndighet ska besluta om.
• Återvinning (av utslag) när en domstol/myndighet har fattat ett beslut (d.v.s. ett utslag) måste man vända sig till domstolen för att ansöka om omprövning (möjligheten till omprövning kallas alltså för återvinning eller överklagande).
• Överklaga särskilt när man överklagat en gång men vill överklaga igen, då kan krävas prövningstillstånd (i alla fall när en dom från HovR ska tas upp igen i HD).
• Överklagande är en formell begäran om att få ett beslut prövat av en högre instans. Det innebär att en part som är missnöjd med en dom eller ett beslut vill att en högre domstol eller myndighet ändrar eller upphäver det.
• Handräckning En form av tvistemål som kallas för kravmål. Det handlar ofta om ett anspråk som ofta är ostridigt. Då kan en summarisk processform kallat vanlig/ särskild handräckning tilltas, som syftar på annat krav än penninganspråk/ återställande av olovlig besittningsrubbning.
• Särskild handräckning Till skillnad från vanlig handräckning, som handlar om att få någon att fullgöra en förpliktelse enligt ett avtal, kräver särskild handräckning inte att det finns en existerande exekutionstitel (t.ex. domstolsbeslut). Ansökan om särskild handräckning görs hos Kronofogden, som kan fatta ett beslut snabbt. Om den svarande motsätter sig ansökan kan ärendet gå vidare till domstol för prövning.
• Vanlig handräckning Kan du använda för att få någon att överlämna, eller ta bort, en sak eller annan egendom som inte är pengar

All None Speichern