Dugga processrätt

All None Speichern

• Ackusatoriska principen Domstolen tar inte på eget initiativ upp en fråga om straffrättsligt ansvar, utan att en sådan talan väcks av åklagare (20:1 p. 1).
• Betalningsföreläggande En juridisk åtgärd som du kan ansök om hos Kronofogden för att få betalt för skulder mellan företag och privatpersoner
• Bevisfakta/-faktum Ett bevisfaktum som definitionsmässigt endast har medelbar relevans för rättsföljden har betydelse som bevis för en omedelbart relevant omständighet. Det är alltså genom sitt bevisvärde som de medelbart relevanta omständigheterna har betydelse i målet. Ett bevisfaktum är i princip sådant som kan användas som bevis för att det finns ett rättsfaktum. Bevisfaktum är en snäv form av bevis. Med “bevis” avses även t.ex vittnesbevis, i vilka ingår både vittnets och vittnets minnesbild av iakttagelsen. Domstolen får beakta icke åberopade bevisfakta om de förts in i målet t.ex genom uttalanden av en part eller ett vittne.
• Bevisföring (fri) Vid fri bevisföring råder det ingen begränsning när det gäller de bevismedel som får användas (fri bevisföring) och domaren är vid bevisvärderingen inte bunden av några legala regler (fri bevisvärdering). Rätten ska “efter samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat” (35:1 RB). Regeln om fri bevisprövning i 35:1 RB är obligatorisk, dvs. rätten får inte bortse från bevisning som lagts fram i målet och som inte avvisats (35:7 p. 1–5) av rätten. Det faktum att ett bevis har tillkommit på olagligt eller otillbörligt sätt innebär inte att rätten får bortse från beviset utan att först värdera det.
• Bevismedel Bevismedel utmärks av att det möjliggör för rätten att ta del av relevanta bevisfakta, hjälpfakta, erfarenhetssatser eller rättsfakta. Behandlas i 36-40 kap. RB. Bevismedlen kan indelas i personella (36-37 kap.) och reella (38-39 kap.), altereftersom föremålet för det som rätten tar del av är en muntlig utsaga eller ett föremål, såsom skriftlig handling, ett brottsverktyg eller ett varuprov.
• Bevisomedelbarhetsprincipen Innebär bl.a. att vittnesbevisning som HR inte får läggas fram i form av vittnesattester och förhörsprotokoll utan att det ska tas upp vid huvudförhandlingen. Utgångspunkten är således att utsagor av vittnen och andra förhörspersoner ska tas upp vid förhör inför rätten. På detta sätt underlättas för rätten att fastställa utsagornas bevisvärde.
• Bevisprövning (fri) Kommer till uttryck i 35:1 RB. Principen innebär att det inte råder någon begränsning när det gäller vilken bevisning som får läggas fram i rättegång. Principen innefattar två underprinciper: Principen om fri bevisvärdering (domstolen prövar fritt värdet av bevisningen) Principen om fri bevisföring (man får använda all bevisning). Regeln är obligatorisk, vilket innebär att rätten inte får bortse från bevisning som har lagts fram i målet och som inte har avvisats av rätten. En annan sak är att rätten vid bevisvärderingen finner att beviset saknar värde eller har ett mycket lågt värde. Det faktum att ett bevis har tillkommit på ett olagligt eller otillbörligt sätt innebär alltså inte att rätten får bortse från beviset utan att först värdera det.
• Bevistema I sin stämningsansökan anger käranden det bevistemat (uppgift om vad som ska styrkas med varje bevis). Bevistemat ska ge information om vad som ska bevisas genom det åberopade beviset. Ex. kan sägas att intyget åberopas för att bevisa att käranden har lässvårigheter. Denna omständighet kan utgöra sådant “oförstånd” som medför att domstolen vid sin rättsliga bedömning kommer fram till att den aktuella rättshandlingen inte ska vara gällande. Vad som ska styrkas med ett visst bevismedel. Ett bevistema är alltid ett påstående om ett visst sakförhållande.
• Bevisuppgift Parterna ska uppge de bevis som de vill åberopa. (s.55 4)
• Bevisupptagning Bevisupptagningen är den delen av huvudförhandlingen, då bevisningen läggs fram. Vid bevisupptagningen utom huvudförhandlingen ska parterna kallas till bevisupptagning, detta med tanke på att bevisen kanske inte kommer tas upp på nytt vid huvudförhandlingen.
• Bevisvärdering (fri) Rätten kan fritt värdera den bevisning som lagts fram, så som de vill (RB 35:7).
• Devolutiva/icke devolutiva rättsmedel Devolutiva rättsmedel: Rättsmedel för att få målet prövat av högre domstol (instans). Icke devolutiva rättsmedel: Rättsmedel för att få den domstol som meddelat avgörandet att återuppta målet för en ny prövning (går inte vidare till en högre instans). Mål som kan prövas av samma rätt är: vårdnad-, underhåll- och umgängesmål. Detta går dock egentligen mot huvudregeln, om att prövning alltid ska göras av högre rätt.
• Dispositionsprincipen Innebär att rätten ska eller får företa en viss processhandling endast på yrkande av en part eller båda parterna. Motsatsen till principen innebär att rätten kan företa en processhandling (eller kan underlåta att göra det) även om inte något yrkande framställts av parterna → rätten handlar ex officio (34:1 st. 2 och 35:6 RB). Såväl regler om processmaterialet som om förfarandet kan utformas i överensstämmelse med dispositionsprincipen →. 17:3 RB om att en dom inte får ges över annat eller mer än vad en part i behörig ordning yrkat. Parternas yrkanden ställer således upp gränser för rättens prövning och för vad domslutet får innehålla.
• Dispositiv regel En dispositiv regel är en lagregel som gäller endast om parterna inte har avtalat något annat. Parterna kan alltså komma överens om egna villkor som ersätter den dispositiva regeln. Sådana regler är vanliga inom avtalsrätt och köprätt. Motsatsen är tvingande regler, som alltid måste följas och inte kan avtalas bort.
• Domskäl Ett domskäl är den del av en dom där domstolen motiverar sitt beslut. Det förklarar varför domstolen kommit fram till sitt avgörande och vilka lagregler, bevis och rättsprinciper som ligger till grund för domen.
• Domslut Ett domslut är den del av en dom där domstolen anger sitt beslut i målet, till exempel om en person döms eller frias, vilken påföljd som utdöms eller hur en tvist ska lösas.
• Exklusiva bevis Den fria bevisföringen kan inskränkas genom regler om att vissa bevis är exklusiva, dvs. att annan bevisning inte får föras för existensen av ett rättsfaktum (RB 35:1 st.2)
• Exekutionstitel En exekutionstitel är en domstols dom, utslag, beslut eller annan handling som får användas för att begära verkställighet (UB 3:1). Verkställighet kan bland annat ske genom utmätning.
• Fakultativ regel Att en regel är fakultativ innebär att domstolen kan välja om den ska tillämpa den aktuella regeln eller inte.
• Förenklade tvistemål I RB finns regler som gäller i mål då tvisteföremålets värde är begränsat → tvistemål om mindre värden eller FT-mål (förenklade tvistemål). Med FT-mål avses dispositiva tvistemål där kärandens yrkande uppenbart inte överstiger halva PBB (2024: 57 300 kr).
• Förhandlingsprincipen Förhandlingsprincipen handlar om att det är parterna och inte rätten som för processen framåt genom att vara aktiva. Förhandlingsprincipen kan sägas komma till uttryck i regler som berör de processhandlingar som parterna utför, oavsett om dessa processhandlingar är bindande för rätten eller inte.
• Förlikning En förlikning är en överenskommelse mellan parterna i en tvist för att lösa konflikten utan att domstolen behöver fatta ett beslut
• Grund Enligt RB 42:2 st. 1 p.2 ska kärande ange de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet. Omständigheter= rättsfakta. Om svarande bestrider ska hen åberopa sin grund (p.3)
• Handräckning En form av tvistemål som kallas för kravmål. Det handlar ofta om ett anspråk som ofta är ostridigt. Då kan en summarisk processform kallat vanlig/ särskild handräckning tilltas, som syftar på annat krav än penninganspråk/ återställande av olovlig besittningsrubbning. - lagen (1990:746) om betalningsförläggande och handräckning.
• Hjälpfakta/-faktum En omständighet som endast förstärker eller försvagar ett bevisfaktums bevisvärde, men som inte har någon direkt betydelse för ett bevistema. Dvs. hjälpfakta påverkar det bevisvärde som ett bevisfaktum har för bevistema. Denna påverkan kan antigen höja eller sänka bevisvärdet.
• Indispositivt tvistemål Indispositivt tvistemål är då parterna inte disponerar över frågorna i målet. De rör inte frågor som omfattas av avtalsfrihet. Detta medför att rätten i viss utsträckning kan grunda domen på rättsfakta som inte åberopas (17:3 p. 2 RB) och inhämta bevis självmant (35:6 RB). Medgivande och erkännande är inte bindande för rätten och parts utevaro leder inte till tredskodom (44:3 RB). Det kan till exempel vara; fastighetsbildningsmål samt familjerättsliga statusprocesser (äktenskapsskillnad, vårdnadsmål).
• Instansordningen Den ordning som råder inom domstolsväsendet. Mål avgörs vanligtvis i lägsta instans och genom rättsmedel (ex. överklagande) kan det överföras till högre rätt. TR = underrätt till HovR. HovR= är underrätt till HD (som är överrätt). Andra instans = HovR. Tredje instans = HD.
• Klagande/motpart Parterna vid ett överklagande. Den som överklagar kallas för klagande och dennes motpart kallas motpart.
• Koncentrationsprincipen Omedelbarhetsprincipen hänger ihop med koncentrationsprincipen. Principen innebär att huvudförhandlingen ska genomföras utan onödiga uppehåll och så långt som möjligt i ett sammanhang.
• Kontradiktionsprincipen ngen får dömas ohörd. Häri ligger att principen ställer upp två krav. Parten ska få del av allt material som tillförs processen av motparten eller någon annan. Parten ska ges skälig tid att få yttra sig över detta material och åberopa motbevisning. Undantag En handlägsgning där ena parten över huvud taget inte bereds tillfälle att tillvarata sina intressen skulle betecknas som “icke kontradiktorisk” → förekommer endast undantagsvis = interimistiskt kvarstadsbeslut.
• Laga kraft Laga kraft är en juridisk term i förvaltningsrätten som innebär att ett beslut eller en dom från en myndighet eller domstol inte längre kan överklagas. Efter att en dom eller ett beslut utfärdats finns det en viss period inom vilken en kan överklaga beslutet.
• Lagfaren domare En lagfaren domare är en juristdomare i Sverige. Den har med andra ord en juridisk utbildning. Häri ställs det upp tre krav: Svensk medborgare Avlagt för behörighet till domarämbete förskrivna prov Anställda vid en domstol
• Legalitetsprincipen Legalitetsprincipen är en grundläggande rättsstatlig princip som innebär att ingen får straffas eller utsättas för en rättslig påföljd utan stöd i lag.
• Lekmannadomare Med lekmannadomare brukar man avse alla domare som inte behöver vara juridiskt utbildade. Det är exempelvis en nämndeman och som tillsammans i rätten dömer med de lagfarna domarna.
• Materiell processledning Materiell processledning är beteckningen på den uppgift en domstol har att vägleda parterna för att få ett mål eller ärende i sådant skick att det går att antingen avvisa eller avgöra.
• Muntlighetsprincipen Principen innebär att vittnen och parter kan höras muntligen, inte via inlämnade eller upplästa inlagor. Det råder under huvudförhandling ett så kallat uppläsningsförbud. Dock får parterna ge in eller läsa upp skriftliga inlagor eller andra skriftliga anföranden om rätten finner att det skulle underlätta förståelsen av ett anförande av att rätten i överensstämmelse med omedelbarhetsprincipen ska döma i målet på grundval av vad de sett och hört under huvudförhandlingen.
• Notoriska fakta Notoriska fakta avser sådant som är allmänt känt och som därför inte behöver bevisas, (se RB 35:2). Tex: jordens form.
• Objektivitetsprincipen Objektivitetsprincipen innebär att domstolar och myndigheter ska vara sakliga och opartiska samt beakta allas likhet inför lagen (RF 1:9). Principen inom processrätten gäller för åklagare och polis under förundersökningen, (se RB 20:2 st.3 och 23:4.) Enligt RB 45:3 a gäller även principen under huvudförhandlingen. Till exempel bör förundersökningsledaren förhöra parter och vittnen utan hänsyn till att svaret kan bli till förmån för den tilltalade.
• Obligatorisk regel Om det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år för brottet, ska häktningen ske, om det inte är uppenbart att skäl för häktning saknas (24:1 st. 2 RB). (s. 56 i 3) Dvs. Det finns en presumtion för häktning men denna kan brytas om skäl för häktning saknas.
• Officialfakta/-faktum Då det i ett disposivt mål förekommer omständigheter som rätten kan ha anledning att beakta ex officio (utföra något på eget initiativ utan påkallande).
• Officialprincipen Officialprincipen är en grundläggande princip inom svensk processrätt som innebär att det är domstolen eller myndigheten själv som har ansvaret för att utreda och ta reda på fakta i ett mål eller ärende.
• Omedelbarhesprincipen Principen innebär att domen ska grundas endast på det som förekommit under HF, inte det som framgår av förundersökningsprotokollet. Enligt nämnda lagrum är principen tillämplig på bevisningen (Rättegång IV s. 27) i målet och även det övriga processmaterialet. Rätten får inte döma över några andra yrkanden än de som parterna framställt under HF och inte heller över några andra rättsfakta än de som åberopats.
• Parternas likställdhet Parterna ska vara likställda inför varandra i rätten. Förfarandereglerna och tillämpningen av dessa får inte gynna den ene på den andres bekostnad. Det ska vara lika.
• Plenum (RB 3:6:) “Om det vid överläggning till dom eller beslut framkommer att den mening som råder i rätten avviker från en rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av Högsta domstolen, får rätten besluta att målet eller, om det är lämpligt, en viss fråga i målet skall avgöras av Högsta domstolen i dess helhet.” Betyder då att beslutet/domen ska fattas av samtliga ledamöter närvarande i HD.
• Principen om det bästa bevismaterialet Om en och samma kunskapskälla kan utnyttjas på flera olika sätt så ska det bevismedel användas som medför den säkraste bevisningen. - Serie av bevis = använda det bevismedel som medför att serien blir så kort som möjligt.
• Principen om förhandlingsoffentlighet Förhandling vid domstol ska vara offentlig + rätten till rättvis och offentlig förhandling (RF 2:11 + 5:1 st. 1 Europakonventionen art. 6 p. 1).
• Processhandlingar Handling som företas i en process och därmed är ett led i det processuella förfarandet.
• Rättegångsfråga En processuell fråga (42:20 st. 1 RB). Ex. fråga om en viss person får höras som vittne i målet, eller frågor om svarandes utevaro ska leda till tredskodom.
• Rättsfakta/-faktum Direkt relevant rättsfaktum (omedelbart relevanta omständigheter). Det innebär att det krävs att omständigheten har direkt betydelse för den rättsliga följden som är knuten till en parts yrkande.
• Rättsfråga Vid lagtolkning är föremål för osäkerhet en rättsfråga dvs. frågor om hur en lagtolkningsfråga ska bedömas.
• Rättsföljd Den rättsliga konsekvensen av ett visst förhållande, t.ex. det straff som ska dömas ut om ett visst brott har begåtts. Konsekvensen av att förutsättningarna i en rättsregel är uppfyllda.
• Rättsinvändning Att invända att de omständigheter som kärande åberopar enligt gällande rätt inte kan läggas till grund för ett bifall av käromålet. (se s. 45 i 1)
• Rättsmedel (allmänna/ordinära/särskilda) Rättsmedel allmänt: de lagliga möjligheter som finns för att få ett rättsligt avgörande prövat på nytt. (s. 13 i 6) Rättsmedel Ordinärt: rättsmedel är överklagande, som kan användas innan domen eller beslutet vunnit laga kraft. (s. 17 i 6) Särskilda rättsmedel (s. 171 i 6): är resning, återställande av försutten tid och besvär över domvilla, som i vissa fall kan användas när en dom eller ett beslut vunnit laga kraft.
• Sakfråga En sakfråga inom processrätt refererar till den rättsliga frågan som domstolen ska pröva i ett mål, dvs. själva grundfrågan i tvisten mellan parterna. Exempel på sakfrågor kan vara: I ett brottmål: Om en åtalad person är skyldig till det brott som de är åtalade för. I ett tvistemål: Om ett avtal är bindande eller om en part har rätt till ersättning för skada.
• Sakinvändning Att man bemöter motpartens åberopande av rättsfaktum där de brukas delas in i tre: 1. Rättsinvändning 2. förnekande 3. motfakta
• Separabilitetsdoktrinen Separabilitetsdoktrinen är en viktig princip inom processrätt, särskilt när det gäller skiljeförfarande. Doktrinen innebär att ett skiljeavtal, eller en skiljeklausul, betraktas som separat och självständig från resten av det avtal där det ingår. Det innebär att om en del av det ursprungliga avtalet anses ogiltigt eller inte kan fullföljas, påverkar detta inte giltigheten av skiljeklausulen. Skiljeklausulen kan fortfarande tillämpas, och tvisten kan fortfarande lösas genom skiljeförfarande
• Skiljeavtal Ett skiljeavtal är ett avtal mellan parterna om att lösa tvister genom skiljeförfarande istället för att gå till allmän domstol. Inom svensk processrätt är skiljeavtal en alternativ metod för tvistlösning, där parterna enas om att låta en eller flera särskilda personer (skiljedomare) avgöra tvisten. Löses av en sk. skiljenämnd.
• Skiljeklausul En skiljeklausul är en specifik bestämmelse i ett avtal som anger att eventuella tvister som uppstår mellan parterna ska lösas genom skiljeförfarande istället för i allmän domstol. Skiljeklausulen är en form av skiljeavtal, men skiljer sig genom att den ofta ingår som en del av ett större avtal och är avsedd att tillämpas om en tvist skulle uppstå.
• Slutliga/icke slutliga beslut (el. "slutgiltiga") Ett rättsmedel som innebär – inte att man begär överprövning – utan istället omprövning i samma instans. (...) är rättsmedlet mot utslag i mål om betalningsföreläggande och tredskodomar (44:9 RB).
• Slutligt bevistema Beskriver det sista och avgörande (...) som parterna i en tvist ska bevisa inför domstolen - handlar om den specifika fråga eller de faktiska omständigheterna som om de bevisas kommer avgöra målet i sin helhet. Består av ett rättsfaktum, medan ett (...) som är icke-(...) består av bevisfakta, hjälpfakta och erfarenhetssatser.
• Specialdomstol Domstolar som är organisatoriskt helt fristående från den allmänna domstolsväsendet och utmärks av att de i regel är första och enda instans. Ex. Arbetsdomstolen.
• Svaromål Svarandens svar på kärandens stämningsansökan (RB 42:7).
• Särskild domstol Ingår organisatoriskt i en allmän domstol (dvs. TR och HovR), men har särskild kompetens för målen som prövas. Ex. mark- och miljödomstolen. (s. 134 i 1)
• Talan Talan är det yrkande som den åtalade personen eller motparten framställer i en rättegång.
• Tvingande regel Motsatsen till dispositiv regel
• Yrkande Ett yrkande är en parts formella begäran i en rättslig process. Det är det krav eller den åtgärd som en part vill att domstolen eller en myndighet ska besluta om.
• Överklaga särskilt Överklagan av beslut (dvs. dom av en förvaltningsmyndighet).
• Överklagande Ett överklagande är en formell begäran om att få ett beslut prövat av en högre instans. Det innebär att en part som är missnöjd med en dom eller ett beslut vill att en högre domstol eller myndighet ändrar eller upphäver det.

All None Speichern