geografi 1

All None Speichern

• Jordskorpan det yttersta, fasta lagret av jorden som utgör kontinenterna och havsbottnarna. Den är relativt tunn, med en tjocklek som varierar mellan cirka 5–70 km beroende på om det är under hav eller land.
• Litosfär består av jordskorpan och den övre delen av manteln, som är fast. Den delas in i plattor som rör sig ovanpå den plastiska astenosfären.
• Astenosfär ett mer flytande lager av manteln som ligger under litosfären. Det är detta lager som möjliggör kontinentalplattornas rörelser eftersom materialet är mjukt och delvis smält.
• Manteln jordens tjockaste lager och sträcker sig från jordskorpans bas ner till den yttre kärnan. Manteln består av fasta, men plastiska material och står för värmeöverföring genom konvektionsströmmar.
• Yttre kärnan är ett flytande lager som består av järn och nickel. Rörelser i detta lager skapar jordens magnetfält.
• Inre kärnan fast och består främst av järn och nickel. Trots de extrema temperaturerna, som är över 5000 °C, är materialet fast på grund av det höga trycket.
• Jordens medelpunkt inre kärnans centrum, där trycket och temperaturen är som högst. Det är här energiöverföring från jordens inre till dess yta börjar.
• Plattektonik beskriver hur jordens litosfärplattor rör sig över astenosfären. Dessa rörelser orsakar jordbävningar, vulkanutbrott och bildandet av bergskedjor.
• Kontinentalplattor stora block av litosfären som flyter på astenosfären. Exempel på plattor är den Eurasiska plattan och Stillahavsplattan.
• Spridning/spridningszon områden där två plattor rör sig bort från varandra. Detta sker ofta vid oceanryggar och leder till nybildning av jordskorpa.
• Oceanbottensspridning processen där magma tränger upp genom spridningszoner på havsbottnen och skapar ny oceanisk skorpa. Detta är en viktig del av plattektoniken.
• Riftning en kontinent spricker upp och en spridningszon bildas. Ett exempel är Riftdalen i Östafrika, där en ny ocean håller på att bildas.
• Subduktion/subduktionszon en oceanisk platta trycks ner under en annan platta och smälts i manteln. Detta leder ofta till vulkanism och jordbävningar.
• Konvergens/Kollisionszon två plattor rör sig mot varandra. Om båda plattorna är kontinentala bildas bergskedjor, som Himalaya.
• Förkastning/Förkastningszon en spricka i jordskorpan där plattor har rört sig i förhållande till varandra. Ett exempel är San Andreas-förkastningen i Kalifornien.
• Alfred Wegener tysk meteorolog och geofysiker som utvecklade teorin om kontinentaldrift. Hans idéer fick stöd först långt efter hans död.
• Pangea en superkontinent som existerade för cirka 300 miljoner år sedan innan kontinenterna började driva isär. Namnet betyder "allt land".
• Ring of Fire område runt Stilla havet med intensiv vulkanisk och seismisk aktivitet. Här ligger majoriteten av världens aktiva vulkaner.
• Kontinentaldrift teorin att kontinenterna en gång satt ihop i en superkontinent, Pangea, och sedan rört sig till sina nuvarande positioner. Alfred Wegener lade fram teorin 1912 och grundade den på fossilfynd och likheter i bergarter mellan kontinenter.
• Vulkaner öppningar i jordskorpan där magma, gaser och aska kan tränga upp till ytan. De bildas vid plattgränser eller hotspot-områden och kan ha olika former beroende på utbrottens karaktär.
• Kägelvulkan brant, konformad vulkan som bildas av tjockflytande magma. De har ofta explosiva utbrott och bygger snabbt upp höga strukturer, som Vesuvius i Italien.
• Sköldvulkan breda, låga vulkaner med flacka sluttningar som bildas av lättflytande, basaltisk lava. Ett exempel är Mauna Loa på Hawaii.
• Stratovulkan även kallade sammansatta vulkaner, består av lager av lava och aska. De är kända för sina kraftiga, explosiva utbrott och komplexa struktur, exempelvis Mount Fuji i Japan.
• Sprickvulkan uppstår längs långa sprickor i jordskorpan där lava sipprar upp. Dessa vulkaner förekommer ofta i spridningszoner, som på Island.
• Supervulkan potential att orsaka globala katastrofer genom massiva utbrott. Exempel är Yellowstone i USA, vars utbrott kan påverka klimatet globalt.
• Undervattensvulkan bildas på havsbotten och kan skapa nya öar om de växer tillräckligt mycket. De är vanliga vid oceanryggar.
• Gejser en het källa som med jämna mellanrum sprutar ut varmt vatten och ånga. Detta sker på grund av värmen från magma nära jordskorpan, som på Island.
• Magmakammare ett utrymme under en vulkan där magma samlas innan ett utbrott. Storleken och placeringen av magmakammaren påverkar vulkanens typ av utbrott.
• Magma smält bergmaterial som befinner sig under jordskorpan. När den når ytan kallas den lava.
• Lava magma som kommit upp till jordytan vid ett vulkanutbrott. Den kan vara lättflytande eller seg beroende på sin kemiska sammansättning.
• Krater en skålformad sänka runt vulkanens öppning där lava och gaser kommer ut. Den kan variera i storlek beroende på vulkanens aktivitet.
• Jordbävning skakningar i marken som orsakas av plötsliga rörelser längs förkastningar i jordskorpan. Dessa rörelser frigör stora mängder energi som skapar seismiska vågor.
• Hur uppstår en jordbävning? uppstår när spänningar mellan plattor eller i berggrunden blir så stora att de släpper. Detta leder till rörelser som orsakar vibrationer i marken.
• Efterskalv mindre jordbävningar som följer efter huvudskalvet. De kan pågå i timmar, dagar eller till och med veckor beroende på huvudskalvets styrka.
• Fokus den punkt inne i jorden där jordbävningen börjar. Det är härifrån de seismiska vågorna sprider sig.
• Epicentrum den punkt på jordytan som ligger rakt ovanför fokus. Det är ofta här skadorna blir som störst.
• Seismograf ett instrument som mäter jordens rörelser under en jordbävning. Den registrerar amplituden och frekvensen hos de seismiska vågorna.
• Momentmagnitudskalan (Richterskalan) en logaritmisk skala som används för att mäta styrkan hos jordbävningar. Den ersatte Richterskalan och tar hänsyn till energiutlösningen.
• Vart är det vanligt med jordbävningar? vanliga vid plattgränser, särskilt i områden som "Ring of Fire" runt Stilla havet. Andra utsatta platser är förkastningszoner som San Andreas i Kalifornien.
• Kan jordbävningar förutsägas? kan inte förutsägas exakt, men forskning försöker identifiera tecken som kan varna om en ökad risk, exempelvis små föregående skalv eller förändringar i markspänningar.

All None Speichern