Svenska begrepp

All None Speichern

• Anslag Början av en berättelse. Man kan till exempel bara kastas in i historien vilket kallas in medias res
• Tema En grundtanke eller bärande idé i en text. En synonym är “ämne”. När man läser en bok blir man först och främst engagerad i vad som händer/karaktärer/konflikter etc. När man funderar över en djupare mening/budskap är det tema man funderar på. Vanliga teman är: kärlek, hat, tillhörighet.
• Allmänmänskliga förhållanden Förhållanden vi människor kan förstå och identifiera oss med oberoende av tid och rum. Det kan handla om frågor som liv och död, kärlek, sorg, godhet.
• In medias res Man kastas rätt in i handlingen ex som i störst av allt
• Analepser och prolepser En analeps är ett hopp tillbaka i tiden och en proleps är ett hopp i framtiden. Dessa bryter berättelsens tidsplan och är alltså inte bara karaktärens egna tillbakablickar.
• Flashback och flashforward När man får inblick i vad som hänt eller vad som kommer hända. Dock bryter dessa begrepp inte kronologin utan det är karaktärens egna tillbaka eller framåtblickar.
• Epik/epos/prosa Epik är en form av berättande texter. Det är berättandet och händelsen som är det viktiga, inte känslor. När epik är skrivet på vers kallas det epos. När epik är skriven utan vers kallas det prosa, exempel noveller eller romaner. Störst av allt är skriven på prosa medan odysséen är ett epos
• Det episka behovet Vi människor har ett episkt behov alltså behov av historier/fiktiva berättelser. Vi vill ta del av berättelser som skildrar och får oss fundera över allmänmänskliga förhållanden såsom existentiella frågor om liv och död
• Den muntliga traditionen Förr berättade rapsoder historier. Man läste alltså inte i en bok utan lyssnade muntligt. Berättelserna var skrivna på versmått. Det äldsta kända versmåttet är hexameter. Odysséen består av ca 12 000 verser
• Rapsod De som berättade historier. De använde sig av versmått då historierna blev lättare att minnas på det sättet. Eftersom berättelserna fördes vidare muntligt behövde de vara lätta att komma ihåg.
• Mnemosyne, mnemoteknik Teknik som rapsodenrna använde för att komma ihåg epos
• Heterodiegetisk berättare En heterodiegetisk berättare befinner sig utanför föreställningsvärlden och har ett sorts fågelperspektiv. Den är inte en karaktär och deltar inte i handlingen. Berättaren vet mer än karaktärerna själva och kan kommentera dem samt diegesen.
• Homodiegetisk berättare Berättaren kan befinna sig utanför eller inuti diegesen. Homodiegetisk berättare är när berättaren befinner sig inuti föreställningsvärlden och är själv en av karaktärerna som deltar i handlingen. Händelseförloppet filtreras genom karaktärens upplevelser.
• Allvetande berättare Den allvetande berättaren kan berätta hur karaktärerna känner och kan återge vad som händer på flera platser samtidigt.
• Ramberättelse En berättelse som ramar in huvudberättelsen och ofta utspelas i nuet. Man vet redan vad som kommer hända men mer information byggs på under tidens gång.
• Parallellhandling Två berättelser äger rum samtidigt men på två olika platser.
• Stående epitet Ett stildrag som bidrar till att berättaren/lyssnaren lättare ska komma ihåg handlingen. Ett stående epitet står nästan alltid före ett visst namn och betecknar en egenskap eller ett utseende hos en viss person. Ex den snabbfotade akilles. Detta finns även i störst av allt ex “kalla-mig-lena!”
• Episk bredd När utförliga beskrivningar och utförliga liknelser används. Händelseförloppet bromsas vilket medför till spänningen. Den episka bredden ligger utöver själva huvudhandlingen så berättaren kan variera innehållet själv.
• Liknelse/homerisk liknelse En liknelse är när man använder ett begrepp och ett jämförelse begrepp och jämför med ett annat begrepp. Ex stor som en jätte. En homerisk liknelse är en extra utförlig och extra lång liknelse.
• Anafor Anaforen är en upprepning av samma ord i början av flera satser. Det skapar dramatik. Ex i martin luther king's tal i have a dream

All None Speichern