O0093h klinisk kemi och klinisk fysiologi

Blodstatus Räkning av erytrocyter (storlek och hemoglobin) + trombocyter

Blodstatus med differentialräkning antalet olika typer blodkroppar det finns, röda och vita

Hb Hemoglobin - koncentrationsmått, förändras med plastmavolym, beroende av västskestatus

EVF (Erytrocytvolymfraktion) Del av blodet som utgörs av röda blodkroppar ca 45%

EPK (Erytrocytpatrickelvolymfraktion) Koncentrationen och storleken av röda blodkroppar i blodet

MCV Medelstorleken av röda blodkroppar, beräknat värde - EVF/ EPK

MCH genomsnittligt hemoglobininnehåll i en erytrocyt

MCHC Medek hemoglobinkoncentration i blodet

Retikulocyter Omogna röda blodkroppar, innehållande mitokondrier, ribosomer, golgiapparaten, värdet kan vara ex benmärgssjukdom men har man många är benmärgen frisk

B-leukocyter Vita blodkroppar, antalet i blodet

B-leukocyter differentialräkning Antalet vita blodkroppar och olika typer i blodet

Leukocytos stegring av vita blodkroppar

Leukopeni Lågt antal vita blodkroppar

Trombocyter Blodplättar, koagulering

Trombocytos högt antal trombocyter i blodet

trombocytopeni lågt antal trombocyter i blodet, har pat antikroppar - trombocyterna fastnar i varandra = falsk trombocytopeni

Anemi Brist på ämnen vid produktion av röda blodkroppar, ex järn - transferrin (TIBIC järntransportör) ökar vid brist. Ferrin lagrar järn i lever och hjärta och kan mätas i plastma - låg - anemi. Folsyra - vid nybildning av blodkroppar och B12 vid bildning av röda blodkroppar

Erytrocyt Antalet röda blodkroppar/liter blod

HB Hemoglobin mätt i gram/liter blod

APTT Aktiverad partiellt trombostid - används för att se om pat har ökad blödningstillstånd och vid följning av ämnet heparin

D-dimer nedbrytningsprodukt av blodkroppar, kan användas vid propp (trombos) i ett perifiert kärl

ALAT Leverprotein, värdet stiger vid akuta skador

ASAT Leverprotein, värdet stiger vid kroniska sjukdommar, finns även i myocardium

Bilrubin Prov, titta på lever och gallväggarnas funktion, bildas vid nedbrytning av erytrocyter - bildar ett konjugerat protein, lagras i vävnad - gulfärgat (ikterus). Kontrollera vilken form, konjugerat eller ej. Låg nivå av bilrubin - problem i gallgpng, lever och hög - försämrad produktion av erytrocyter

Albumin sjunker om levern påverkas ex skrumplever - levercirros. Påverkar koagulationsmekanismen och k-vitamin. Låga nivåer - läckage av albumin från njurarna vid ex nefrotiskt syndrom

PK-INR Mäter koagulationsförmågan och att PK-värdet stiger

Troponin Finns i myokardiet - upg att kontrahera muskelcellerna, läckage - hjärtinfarkt. höga nivåer kan orsakas av sjukdomar

KREA kreatinin, slutprodukt av muskelns kreatinfosfat - naturlig utsöndring via njurarna och ett mått på glomerulifunktionen. Värdet kan variera på muskelmassa och köttintag. 30-40% av njurfunktionen ska vara utslagen innan man ser ett stigande värde

UREA bildas vid nedbrytning av proteiner för att kroppen ska göra sig av med kväve, beror på vätskebalans och njurfunktion. Stigande värde beror på dehydrering eller svälttillstånd

Cystatin- C protein som bildas i kroppen och utsöndras via njurarna, bra mått på njurarnas funktion, stiger vid njursvikt

Urinsticka kontrollerar acetättiksyra - produkt när fett bryts ner vid svält, albumin - vid njurskada, Glukos - ökad i urinet vid ex diabetes, erytrocyter - i urin vid njursten tumör etc, nitrit - förekommer vid bakterieinfektioner nitrat omvandlas till nitrit.

SR sänkningsreaktion, sänka. mäter hur erytrocyterna sjunker i en pelare under en timmas förlopp - bildar en myntrulle som påverkas av ämnen som fövändras vid inflammation i blodet

CRP akutfasprotein, stiger och sjunker akut vid sjukdom

Procalcitonin ämne som stimuleras vid allvarliga infektioner, speciellt bakteriella, kan mätas för att skilja infektion och inflammation

Natrium elektrolyt, stiger vid dehydrering och ödembildning och sjunker vid svettning

Kalium elektrolyt, reglerande, kan mätas vid acidos, vävnadsskador, njursvikt, stas vid provtagning. Sjunkande värden vid euretikabehandling, omfattande vid kräkning och diarre

Kalcium elektrolyt, omfattande vid normal muskel och nervfunktion, mäter fritt eller bundet (ungefär 50% i blodet är bundet till ett protein), ökade nivåer vid intoxikation, vid vitamin- a och e och vid överproduktion i thyriodea

Vätejonen H+ lätt att förflytta sig, produceras vid förbränning av kolhydrater, äggviteämnen och fett. Elimination sker via olika regleringsmekanismer, koncentrationen bestämmer en lösnings surhetsgrad

Vätejonkoncentrationen i artärblod 0,00004mmol/l. Normalt pH i blodet - 7,4. Hög vätejonskoncentration - lågt pH och låg koncentration - högt pH värde

Reglering av pH - mål 7,35 - 7,45 beroende av syra-bas balans, bas binder H+ och syra avger H+

Buffertsystem Första försvar mot förändringar i pH, upptar eller avger vätejoner för att hålla pH konstant. Binder H+ vid överskott och avger vid underskott

Kolsyra vätekarbonat bufferten sur miljö - väte och bikarbonat bildar kolsyra som släpps ut som koldioxid och vatten. Alkalisk miljö - binder koldioxid och vatten som bildar kolsyra och skapar väte och bikarbonat som utsöndras via njurarna

Lungornas syra bas reglering vid sur miljö (acidos) ventilleras CO ut (hyperventilering). vid alkalisk miljö sparas CO (hypoventilering)

Njurarnas syra- bas reglering vid acidos - vätejonutsöndringen ökar via buffertsystem, amoniak binder vätejoner. Alkalos - minska utsöndringen av vätejoner medan utsöndringen av bikarbonatjoner ökar

Acidos sur miljö, lågt pH, överskott av H+

Alkalos basisk miljö, högt pH, underskott av H+

Blodgasanalys m (idealvärdena) tas arteriellt, vanligaste art - a. radialis / a. femoralis. pH - 7,35 - 7,45. PCO2 (koldioxidhalten) 4,5-6,0 kPA. St HCO3 (bikarbonatvärde) 21-26mmol/l. BE (Base exess) 3,0 - + 3,0mmol/l. PO2 (syrgas) 10- 13kPa. So2 (saturation) - 96-99%

Respiratorisk acidos Otillräcklig CO2 utvädring, ex vid hämning av andingscentra, medvetslöshet, andningsstillestånd. Symtom - stigande blodtryck, sänkt puls, mörkröd ansiktsfärg (körsbär), sänkt medvetande, förvirring, koma. Blodgasen - pH lågt, PCO2 högt, behandlas med ventillering och syrgastillförsel

Metabolisk acidos pH < 7,35. BE < -3. Uppstår vid förlust av baser eller ökad syreproduktion, vid ansamling av mjölksyra, ketoacidos (ökad produktion av sura produkter, ketokroppar i blodet). Förlust av bas ex diarre, tarmfistlar, pankreasfistlar, njursvikt, förgiftning av ex acetylsalicylsyra eller metanol. Kroppen utlöser respiratorisk kompensation - hastig djup andning. Blodgasen - lågt pH, lågt bikarbonatvärde, PCO2 normalt eller lågt pga respiratorisk kompensation, BE <-3. Behandling - hitta orsak, tillförsel av bikarbonat ex tribonat

Respiratorisk alkalos pH > 7,45. För stor utvädring av CO, vid psykiska orsaker, oro, nervositet, smärta, feber, minskat syreupptag. Symtom - oro, stickningar kring munnen och i fingrar, kramper. Blodgasen högt pH, PCO2 lågt. Kompensation - minskad utsöndring av vätejoner, större av bikarbonatjoner

Metabolisk alkalos Överskott på baser, vid förlust av syror eller ökat basupptag. Vid förlust av magsaft med hög halt av saltsyra, stort intag av syreneutraliserande medel (gastrit). Urindrivande lm (diuretika) - kaliumbrist pga väte in i cellen - alkalos. Symtom - ytlig andning, sänkt andninsfrekvens. Blodgas - högt pH, högt BE. Behandling - eventuell tillförsel av HCL i CVK. Kompensation - minskad utsöndring av vätejoner, större av bikarbonat - alkaliskt urin, hyperventilation.

Cellen vatten omger och finns i cellen, konstant inre miljö (homeostras), i vattnet finns elektrolyter och näringsämnen. En vuxen person består av 50-60% vatten, barn 80% torrare desto äldre och som kvinna

Vattenmängd påverkas av fysisk aktivitet, temperatur, luftfuktighet, sjukdom etc

Fördelning av kroppsvattnet intracellulära volym ICV - 2/3 av vattnet. Extracellulärt 1/3.

Intersitiellt vatten vävnadsvätska som omger cellen

Intravasalt vatten blodplastma

Vattencirkulation mellan kroppens vätskerum Från kapillärer till det interstitiella rummet och sen in i cellen där näringsutbytet sker och slaggprodukter ut tillbaka till kapillärerna. Överskottsvätska tas hand av lymfsystem

Transportmekanism diffussion koncentrationsskillnad högre till lägre

Transportmekanism Osmos transport av vatten via semipermiabelt membran, lika mycket vatten på membranets båda sidor

Transportmekanism fitration Tryckskillnad, filtrationstryck vatten och partiklar till sidan med lägre tryck

Transportmekanism aktiv transport energikrävande, transportproteiner, natrium kaliumpumpen

Reglering av vätskebalansen törst reglerar vätskeintag, centrat sitter i hypotalamus, förhöjd Na i blodet och förhöjd osmolalitet (mängd partiklar per vätskemängd), dricker till vi inte känner törst och samtidigt utsöndras ADH

Reglering av vätskebalans via binjurebarken Mindre vätskemängd - mindre vätska i blodbanan - minskad genomblödning i organen, minskad njurgenomblödning - producerar enzymet renin som åker ut och omvandlar angiotensinogen till angiotensin 1 av ACE som omvanldas till angiotensin 2 som får binjuren att produceraa aldosteron som bevarar Na i njurarna som resulterar i mindre urinmängd och minskad vattenförlust

Ökad ADH frisättning (antidiuretiskt hormon) kan leda till smärta, oro, narkos, smärtstillande speciellt morfinpreparat, lågt bt, minskad blodvolym

Hämmad ADH frisättning Kan ske av alkohol, ANP (atrial natriuretisk peptid) som sitter i hjärtats förmak och hämmar aldosteronfrisättningen samt ger ökad utsöndring av natrium och vatten i urinen. För stor vätskemängd i kroppen överbelastar och tänjer på hjärtat

Vattenomsättning normal vätskeförlust 30-40 ml/kg per dygn. Barn ska dricka mellan 1-1, 7 L/dag. Män ca 3l, kvinnor ca 2, 2l, gravida 2, 7 och fysiskt aktiva minst 3l per dag

Intracellulär vätska ICV - råder elektronneutralitet

Extracellulär vätska ECV - råder elektronneutralitet

Positivt laddade joner Katjon - Na, K, Mg2

Negativt laddade joner Anjon - Hco3, Cl

Natrium 135 - 147mmol/l (koncentrationen av elektrolyter i kroppsvätskan). Den vanligaste förekommande positiva jonen ECV, har betydelse för vätskevolymen då den binder vatten och för uppkomsten av elektriska impulser i nerv och muskelceller samt syra- bas balansen. Förlust ca 100mmol/dyg, dygnsintag ca 1-2 mmol/kg, förändringar av S-Natrium återspeglar oftare förändringar av kroppens totala kroppsvattnet än förändringar av kroppens totala natriuminnehåll

Hyponatremi na <130 Na förlust, övervätskning, eller kaliumbrist - na stannar inne i cellen, na brist ECV. Stora infusioner av högmolekylära lösningar ex glucos 200-300mg/ml och stora ventrickelretentioner - kräkning och diarreer samt stor svettning kan leda till na brist. Symtom - trötthrt, huvudvärk, illamående, kräkning, sänkt medvetenhetsgras, förvirring, muskelsvaghet och kramper. Behandling - vätskeöverskott - diuretika, na brist - na tillförsel.

Hypernatremi, na >148 Intorkning, Hyperaldosteronism - tumör i binjurebarken som med aldosteron producerar mer na . Stora infusioner av vätskor innehållande na. symtom lika hyponatremi, skiljs åt med provtagning

Kalium 3, 6-5, 0 mmol/l K+ Vanligaste positiva jonen ICV, viktig vid upprätthållande av membranpotentialen, nerv och muskelcellernas funktion. K+ deltar i H+ regleringen. Förlust / dygn 40/60 mmol, dygnsbehov 40-60mmol, mesta förloras via urin

Hypokalemi <3, 5mmol/l Diuretiksbehandling. Alkalos, brist på vätejoner och gör sig av med K. Symtom - diarre, kräkning, hypoaldosteronism vilket göt sig av med kaliumjoner. När kaliumhalten i muskulaturen och hjärtat minskar uppstår rutmrubbningar och nedsatt muskelkraft. Symtom - trötthet, bristande koncentration, illamående, kräkningar, kraftlöshet, muskelsvaghet, EKG förändringar. Behandling - tillförsel av K+ inte för frot med risk för arytmier, tumregel - 10mmol/h, IVA max 20mmol/h

Hyperalkemi betydande hyperalkemi >5, 6mmol/l och är den allvarligaste ekeltrolytrubbningen. S-kalium >7mmol/l kan ge livshotande arytmier. Orsak - acidos - för mycket H+ ICV och ut kommer K+. Hemolys - sönderdelning av blodkroppar - frisättning av K. Njursvikt - liten/ingen miktion - högt K värde. Symtom - metallsmak i munnen, neuromuskulära symtom - muskelsvaghet, sämre reflexer, förlamning, oro, förvirring, EKG förändringar - ventrickelflimmer. Behandling - tillförsel av pulver rektalt och oralt som binder K och försvinner med avföringen (resonium). Insulin - skickar K+ in i cellen igen och glukosinfusion. Kalcium intravenöst som skyddar hjärtat från toxiska effekter, om pat inte kissar kan dialys behövas.

Magnesium Mg2 - 0, 75 - 1, 0 mmol/l ICV jon, medverkar i muskel och nervcellernas elektriska aktivitet, lågt värde kan leda till arytmier och muskelkramper.

Klorider Cl- ECV jon, bidrar till att upprätthålla det osmotiska trycket och elektronneutraliteten, när Na stiger ökar Cl halten

Förluster av elektrolyter via magsaften H+, Cl -, Na +, K+

Förluster av elektrolyter via galla och svett Na+

Förluster av elektrolyter via pancreassaft HCO -, Na+

Förluster av elektrolyter via urin K+

Isoton Neutral lösning, samma innehåll som kroppsvätskor

Hyperton mer particklar än cellen, suger ut vatten för att neutralisera den - cellen skrumpnar

Hypoton Mindre partiklar än cellen, som suger åt sig vätska

Måttlig dehydrering törst, torra slemhinnor, nedsatt hudturgor, lätt illamående, sämre diures

Svår dehydrering cirkulationspåverkan, snabbare puls, lägre bt, grumlat medvetande, minimal/utebliven diures

Diagnostisering av dehydrering ökning av HB och EVF, extracellulära vätskan som minskar - blodet mer koncentrerat.

Hypoton dehydrering Na < 135mmol/l, elektrolytförlusterna större än vattenförlusterna, farligt pga lågt osmotiskt tryck ECV - vatten kryper in ICV. Orsak morbus addison - aldosteronbrist - gör sig av med Na+. Kronisk njurinsufficiens - mer Na+ ut med urinen. Symtom - ingen törst, lägre partikelkoncentration, ökad törst. Behandling, tillsätta Na+ och kontrollera elektrolyterna under behandling.

Hyperton dehydrering Na >147mmol/l, lågt vattenintag eller kroppen förlorar mer vatten än elektrolyter. Pga högre osmoshalten ECV drar vatten från ICV - cellen skrumpnar. Orsak - liten tillförsel av vätska, brännskada, svettning, feber, glukos som drar med sig vatten. Diabetes insipidus - ADH brist - stor miktion. Symtom - uttorkade slemhinnor, törst, illamående, kräkning, nedsatt hudturgor, minskad diures vid svår dehydrering - oro, koma, cirkulationskolaps. Behandling - vätsketillförsel sker den för snabbt finns risk för hjärnödem pga ECV - ICV svullnad i cellen

Isoton dehydrering Na 135-247mmol/l, lika vatten och salter förloras, osmolaliteten ECV ändras mycket lite, ECV förloras som ICV inte kan kompensera - blodvolymen sjunker. Orsak - kräkning, diarre, blödning, ileus (tarmvred). Symtom - minskad diures, cirkulationspåverkan, syra- bas rubbningar. Behandling - tillförsel av isotona infusionslösningar innehållande glukos och elektrolyter. Vid kräkning ges - koksalt. Vid diarre och blödning ges - ringarcetat

Hyperhydrering Överskott av vätska. Orsaker - övervätskning, hjärtsvikt, levercirros, njursvikt. Symtom - illamående, kräkning, viktuppgång, vätskefyllnad, generella ödem, lungödem. Behandling - vätskekaren, diuretika.

Räkna pat:s vätskebalans räkna allt pat konsumerar - mat, dryck, infussioner etc. Plus samling av vätska, minud förlust av vätska. Bra att väga pat samma tid varje morgon

Orsaker till dålig diures bedöma urinmängd, varför lite urin? fel på kad? liten vätskekonsumtion? stora förluster?

Basalt behov av vätska och elektrolyter Vätska 30-40ml/kg/dygn. Energi - 25-30kcal/kg/dygn. Elektrolyter Na- 1-2mmol/kg/dygn. K 40-60 mmol/dygn

Click

Type

Listen

Games

Print