Språkhistoria

varför förändras språk språket förändras långsamt hela tiden. Det kan bero på yttre förklaringar vilket är samhälleliga förändringar som globalisering (kulturellt och socialt utbyte), digitalisering, utveckling av teknologi osv. Inre förklaringen till att språket förändras är att språk förenklas pga en slags kognitiv ekonomi och lathetsprincipen - vi är lata och vill inte säga mer än nödvändigt. Språk förändras även av sig självt då varje generation tolkar språkliga variabler och grammatiska mönster annorlunda (inre förklaring). Skriftspråket är konservativt och därför sker språkförändringar i tal först. Dem syns inte alltid i skrift, men vi kan höra dem.

språkfamilj Språk med ett gemensamt urspråk tillhör samma språkfamilj. En språkfamilj är en grupp språk som har gemensamt ursprung, alltså utvecklats ur ett och samma förfadersspråk. Språk inom samma familj liknar ofta varandra i: ordförråd, grammatik och ljudsystem. Ex indoeuropeiska

urspråk är ett rekonstruerat förfädersspråk som man antar att en hel språkfamilj härstammar ifrån. Språket finns oftast inte bevarat i skrift, utan lingvister återskapar det genom att jämföra likheter mellan moderna språk och äldre dokumenterade språk. Genom att studera gamla skrifter har man kunnat se hur språk är släkt med varandra, och har då kunnat rekonstruera några urspråk Började när en forskare hittade likheter mellan sanskrit och europeiska språk. svenskan kommer från urindoeuropeiskan.

germanska grenen svenskan är en del av germanska grenen. Inom den germanska grenen finns det en nordgermansk, en östgermansk och en västgermansk gren Svenskan tillhör den nordgermanska grenen och de urnordiska språken tillsammans med danska, norska, isländska och färöiska.

gemensamma drag med språk som tillhör indoeuropeiska Många av språken i den indoeuropeiska språkfamiljen har liknande meningsuppbyggnad. Många av räkneorden, släktskapsorden och naturorden påminner om varandra. Dessa ord kallas arvord. Många av dessa arvord har kopplingar till ett jordbrukssamhälle

arvord ett ord som har funnits i ett språk sedan urminnes tider, ofta ända sedan språkets urspråk. Det är alltså ett ord som inte har lånats in senare, utan har ärvts från tidigare språkstadier genom naturlig språkutveckling. De är ofta grundläggande ord som beskriver basala saker i livet. De förändras långsamt över tiden och finns därför i många nära besläktade språk med liknande form. De ger viktig information om hur språk är släkt med varandra. Många av våra äldsta ord är arvord från urgermanska eller indoeuropeiska. Exempel: far, mor, vatten, eld

Epokerna Urnordiska 0-800. Runsvenska 800-1225. Äldre fornsvenska 1225-1375. Yngre fornsvenska 1375-1526. Äldre nysvenska 1526-1732. Yngre nysvenska 1732-1906. Nusvenska 1906-

Runsvenska 800-1225 Den urnordiska runraden bestod av 24 runor. Kallas för den 24-radiga futharken. Runorna konstruerades för att skäras eller ristas in i trä eller ben. urnordiskan delas upp i en östnordisk och en västnordisk gren. Något egentligt Sverige eller svenska finns ännu inte. Under denna tid började diftongerna försvinna ur skriftspråket, exempelvis stain blir sten. Diftongerna lever dock kvar i många dialekter, t.ex. gotländskan. Runt år 800 förenklas runraden och blir 16 runor - enklare att rista i sten. Kristendomen slår igenom på 1000-talet och med detta kommer det latinska alfabetet och språket latin. Även bläck och pergament introduceras. Det är framförallt inom kyrkan som man använder det nya skriftspråket. Bland folket lever runskriften kvar i flera århundraden. Kyrkan (genom klostren) tar hand om all utbildning och den lilla bokproduktion som finns. Vid den här tiden får svenskan många latinska lånord, i synnerhet ord som har med kyrkan och utbildning att göra: präst, skola, brev, alfabet, kristen, djävul, döpa, skriva.

Äldre fornsvenska bakgrund 1225-1375. Den fornsvenska perioden inleds med att den Äldre Västgötalagen skrivs ner 1225. Den politiska makten finns i Västergötland, och något enat Sverige kan man inte tala om nu. Många lagar nedtecknas under den här tiden, bl. a. landskapslagar. Latinska bokstäver istället för runor. Inga stavningsregler, man stavar som det låter. Böcker skrevs för hand och man stavade på olika sätt. I fornsvenskan böjdes verbet efter person (numerus), alltså efter vilket subjekt som är kopplat till verbet. Det fanns fyra olika kasus: nominativ, genitiv, dativ och ackusativ (blev två under 1400). substantivet eller adjektivet böjs efter (kasus) ordets förhållande till ett annat ord i satsen (ofta verbet). Ändelserna varierar beroende på genus, dvs om ordet står i maskulinum, femininum eller neutrum. Idag har vi endast utrum och neutrum.

Yngre fornsvenskan bakgrund 1375-1526. Det internationella handelsförbundet Hansan etablerades under 1100-talet och under 1200-talet utökas handeln över Östersjön, vilket leder till att många tyska köpmän och hantverkare flyttar till Sverige. Många svenska städer grundas och i städerna var tyskan mycket tongivande. Tyskan förändrade hela språket. Bl.a. fick svenskan många nya ord (som bland annat handlade om städer och handel). Även ordföljd och meningsbyggnad förändrades (och blev mer komplicerad), och svenskan får nya böjningsformer. Uttalet och stavningen förändrades. Tyskans inflytande under medeltiden var mycket större än vad engelskans inflytande är idag.

Äldre fornsvenska nycklar 1225-1375 latinska alfabetet. ingen fast stavning, stavar som det låter: Ex i Västgötalagen marker stavas ibland med k (markär), ibland med ch (marchum). verb böjs efter person ex (verbet vara): iak ær, du æst, han/hon ær, vi ærum, i ærin och de æru. Ändelse med -um visar att kasus finns i texten (markum)(follum gældum (full betalning)) eller att ett verb är böjt efter numerus (botum, kallaþu, bitin). Ändelser varierar beroende på genus; maskulinum, femininum eller neutrum ex ex landi, konunger, mandrapi ( fisker, fisks, fiski, fisk). þ-tecknet finns kvar från runsvenskan och står för ett th-ljud. mycket ä, likt isländska.

yngre fornsvenska nycklar 1375-1526. tyska lånord: stad, betala, räkna, rock, byxor, skicka, fönster, resa, fängelse, tull. nya suffix: -ig, -bar, -inna, -ska, -het, -aktig (som i härlig, underbar, furstinna, tvätterska, värdighet, varaktig) Nya prefix: be-, bi-, ge-, an-, för-, und- (som i bevara, bifalla, gedigen, anfalla, förtvivla, undgå). slappt k blir gh: Swerike → Sverighe. kort a blir å: langer → lång. Hittar vi dessa i en text vet vi alltså att den är skriven under/efter den yngre fornsvenskan!

äldre nysvenska bakgrund 1526-1732. Under 1500-talet upplöstes Kalmarunionen (som bildats 1387), vi får: Sverige och Danmark. Nu stärks också det svenska språkets ställning och de nya staterna vill markera särskillnad. Gustav Vasa (kung 1523) låter översätta Bibeln till svenska mellan 1526-1541 och för första gången får svenskan ett rättesnöre för hur det svenska språket ska skrivas. Under 1500-talet börjar alltså svenskarna att tala och skriva en svenska som skiljer sig alltmer från danskan. Sverige blir så småningom en mer enhetlig stat. Det svenska språkets ställning stärks. Gustav Vasa genomför reformationen i Sverige och folkspråket stärks. Bibeln blir det viktigaste språkliga mönstret. I och med kyrkolagen 1686 bestäms att husförhör ska hålla i alla gårdar, vilket bidrog till högre läskunnighet tillsammans med boktryckarkonsten. Boktryckarkonsten (1600) gör bokproduktionen enklare och leder till att det skrivna ordet kan nå ut till fler: 1500-tal: ca 450 titlar 1600-tal: ca 4500 titlar 1700-tal: ca 45 000 titlar. Allt detta gör att läskunnigheten ökar hos folket. Substantiv böjs inte efter fyrkasussystemet, inte heller efter genus (om ordet står i maskulinum eller femininum) utan böjs som det gör idag. Under 1600-talet blir Sverige en europeisk stormakt. Nu blir det också viktigt att konstruera en fin, svensk historia. Där ingår att man verkligen vill understryka det svenska språkets ålder och klass. Exempelvis förs det fram idéer om att Bibelns Noa skulle ha talat svenska, eller åtminstone att svenskan skulle vara ett av språken som gud skapade efter Babels torn. 1706: Gustav XII:s Bibel.

äldre nysvenska nycklar 1526-1732. Lång vokal dubbelskrevs ofta: book, saak. Konsonanter enkelskrevs i enstaviga ord: at, til. Gustav Vasas bibel 1541: <J> skrivs ensamt istället för <I>. -dh. J-ljudet skrivs ofta som <I> (iord, diwpet, liws). <W> används i en del fall istället för <U>. Två vokaler visar att det är en lång vokal (toom). Verben böjs i likhet med dagens böjningar (skapadhe, sadhe, kalladhe). Kongruensböjning (verbet böjs efter numerus) har försvunnit ur språket. Några få exempel på kongruensböjda verb finns kvar i dagens svenska, som endast används i vissa fraser och sånger: Vi äro musikanter! Varde ljus (Bibeln). Efter ca 1625: Vacklande numerus. Exempelvis börjar den tidigare kongruensböjningen “vi kallado” skrivas som “vi kallade”. Substantiv böjs inte efter fyrkasussystemet, inte heller efter genus (om ordet står i maskulinum eller femininum) utan böjs som det gör idag (“Gudz ande”). Under 1500- och 1600-talet fanns det en stor variation på verbens ändelseformer, vilket innebär att fornsvenskans ändelser har försvagats i talet och skribenterna har därmed varit osäkra på hur de ska återge dem i skrift. Pronomenet "I" som betecknade Ni under fornsvenskan börjar under 1600-talet skrivas som ni, precis som det gör idag. <å> börjar användas för att skilja svenskan från danskan. Slutet på 1600: ingen enhetlig stavning, det dyker upp massa tryckerier som inte har kontakt med varandra och alla stavar olika. 1700:i istället för j, inga h-> tar bort ord/bokstäver för vi är lata, vissa ställen mindre w vissa ställen mer w, ändrades från dubbel vokal till en (book->bok). 1706 karl 12te reviderade Vasas bibel: h tas bort i vissa ord, ses som onödigt. (ex: wägh blir wäg), kombinationen ffu blir v eller fw (ex: scriffuit blir skrifwit), dubbelskrivning av f (ff) blir f (ex: begaff blir begaf), kombinationen fft blir ft. (ex: scrifft blir scrift)

yngre nysvenska bakgrund 1732-1906. Under 1600- och 1700-talen ökar franskans inflytande. Det börjar i överklassen men sprider sig så småningom till borgarklassen. Frankrike är tidens europeiska stormakt. Det är framförallt franska lånord som kommer in i svenskan, ofta ord för mat, mode och kulturella företeelser ex choklad, salong. inrättade Svenska Akademien 1786 (för arbeta på det svenska språkets “renhet, styrka och höghet”. Akademien skulle arbeta fram en ordbok och en grammatik för det svenska språket). Then Swänska Argus 1732, mbitionen var att skriva på svenska och att skriva så enkelt som möjligt och förhindra det utländska inflytandet. 1700-talet ökar svenskans roll inom vetenskap. 1738 kommer den första akademiska avhandlingen på svenska. Innan var det latin som gällde. Lånord skulle anpassas till svensk stavning och svenskan skulle bli så “ren” som möjligt. 1830 Aftonbladet kom, ökad läsning. 1842 införs svensk folkskola; svenska blir skolspråket och uppfattas som det “riktiga” språket. Mer utbildning gör att fler använder och påverkar språket. Vi börjar låna in från engelskan.

yngre nysvenska nycklar 1732-1906. franska lånord mat, mode, kultur. engelska 1800: (industrialism) affärsliv, sjöfart, industri, teknik, kläder, mode, mat, drycker, sport.

nusvenska bakgrund 1906-. ny svensk språklig period: svenskan 1906 genomgår en stor stavningsreform. Stavningen förenklas och blir mer ljudenlig så att fler skulle ha lättare att använda språket. Minskad skillnad mellan tal och skrift (den växande urbaniseringen och radions genombrott (1925)). Alla får ett mönster för hur det “ska” låta. Dialekterna går tillbaka och förebilden för det talade språket blir det akademiska språk som t.ex. används i radio. De som avvek från normer, bl.a. de som talade ett minoritetsspråk förtrycktes i större utsträckning. Samiskan och tornedalsfinskan var förbjudna i skolan fram till 1960-talet. Även vanliga dialekter börjar indikera låg status när “rikssvenska” blir norm. Efter andra världskriget (1945) blir importeringen av engelskan tydlig. Engelska införs vid den här tiden som ett andraspråk i svensk skola (ersätter tyskan). Det är framförallt inom områden som teknik, ekonomi, vetenskap, sport och underhållning som man lånar in engelska ord. Inom utbildning, teknik och naturvetenskap används engelskan så flitigt att svenskan hotas av domänförlust. På 1960-talet gjorde också televisionen sitt intåg i de svenska hemmen.

nusvenska nycklar 1906-. du istället för ni (du-reformen under 1960-talet). Pluralformerna försvinner: Vi gingo, de äro - vi gick, de är. Förenkling av språk: rödt - rött ondt - ont sagft - sagt.

vad påverkar dagens svenska Internationalisering: 200 olika modersmål i Sverige, vi reser mycket. Visualisering: Bilder (det vidgade textbegreppet), webbtexter ställer nya krav på vår skriv- och läsförmåga. Intimisering: Gränserna mellan privat och offentligt suddas ut genom internet, media. Teknifiering: Den digitala revolutionen, chattspråk med förkortningar och emojis, layout, alla måste kunna hantera ordbehandlingsprogram. Kommersialisering: Alla blir säljare, även politiker. Man måste kunna “leverera varan”, uttrycka sig kort och slagkraftigt.

Click

Type

Listen

Games

Print