Svensk grammatik

de subjektsform av tredje person plural; uttalas "dom"; används som engelskans "they"

dem objektsform av tredje person plural; uttalas "dom"; används som engelskans "them"

dom talspråklig form av "de" och "dem"; används INTE i formellt skriftspråk

var frågeord som används om befintlighet; det som är "var" är stilla

vart frågeord som används om riktning; det som är "vart" rör sig

presens tempusform för nutid, t.ex. jag går, han spelar, de skriver

preteritum tempusform för dåtid; "igår-tempus"; exempel: jag gick, han spelade, de skrev

perfekt tempusform för dåtid; denna tempusform är mer avklarad/färdig än preteritum; exempel: jag har gått, han har spelat, de har skrivit

pluskvamperfekt tempusform för dåtid; används för något som hände innan något annat hände; exempel: jag hade gått halva vägen hem när det började regna, han hade spelat klart när det ringde, de hade skrivit en hel sida när lektionen slutade

futurum tempusform för framtid; kan uttryckas med hjälpverbet "ska" eller "kommer att"; exempel: jag ska gå, han ska spela, de kommer att skriva

tempus tidsform

huvudsats en sats som kan stå för sig själv

bisats en sats som inte kan stå för sig själv; bisatsen behöver en huvudsats för att fungera

mening börjar med stor bokstav och slutar med stort skiljetecken

stort skiljetecken Det finns tre stora skiljetecken i svenskan: punkt, utropstecken och frågetecken. De stora skiljetecknen avslutar meningar och följs av stor bokstav.

substantiv en ordklass; substantiv är namn på ting, t.ex. boll och ring; man kan sätta "en", "ett" eller "flera" före substantiv; substantiv kan ha bestämd eller obestämd form; exempel: hund, skola, träd, läxor, Anton, Uddevalla, kärlek, känslor

verb en ordklass; verb uttrycker en handling, alltså något som någon gör eller något som händer; "verb är sådant man kan göra, t.ex. tuta och köra"; verb kan uttryckas i olika tempus; exempel: gå, spela, skriva, tänka, bo, regna, protestera, lyssna, blixtra, känna, tro

adjektiv en ordklass; adjektiv beskriver andra ord, framför allt substantiv och pronomen; "adjektiven sen oss lär hurudana tingen är, t.ex. röd och kär"; adjektiv böjs efter sitt huvudord och har olika ändelser för "en-ord", "ett-ord" och "plural-ord"; exempel: blå, fin, strålande, fantastiskt, runda, tråkiga, jättestor, växande, rolig, cool

adverb en ordklass; adverb beskriver hur något görs; beskriver verb, adjektiv och andra adverb; adverb är också uttryck som svarar på frågorna "när" och "var"; exempel: fort, noggrant, vackert, på måndag, igår, i skolan, under bordet

pronomen en ordklass; pronomen betyder "(istället) för namn" och används i stället för substantiv för att få variation; det finns många olika sorters pronomen; exempel: jag, hon, vi, oss, dem, vår, deras, sitt, det, något, ingen, varandra, som, vilken

preposition en ordklass; preposition betyder "före läge" och prepositioner är ofta småord som står före substantiv eller pronomen; prepositioner anger ofta var något är; exempel: på, i, under, ovanför, mellan, efter, vid, från, till

räkneord en ordklass; det finns grundtal och ordningstal; grundtal är siffrorna så som man räknar: ett, två, tjugo, femtiotvå, sjuttiosju, ettusenfemhundraåttiotre; ordningstal är siffrorna när de uttrycker i vilken ordning de kommer: första, andra, tionde, tjugotredje, sextiosjätte, hundrade, miljonte

konjunktioner en ordklass; konjunktioner är små bindeord; det finns konjunktioner som binder samman och de kallas för "konjunktioner" och det finns konjunktioner som underordnar och de kallas för "subjunktioner"; exempel: och, med, eller, utan, för att, eftersom, medan, som, trots att

interjektioner en ordklass; interjektioner är hälsningsord, ord för känslouttryck, svarsord och ljudhärmande ord; exempel: hej, tjena, hejdå, aj, oj, shit, satan i gatan, fan, wow, ja, nej, plask, pang, boom; interjektioner skrivs ofta med ett utropstecken efter

ordklass en kategori av ord som har liknande egenskaper och liknande funktion

subjekt en satsdel; subjektet är den som gör något i en sats; subjektet är ofta ett substantiv eller ett pronomen

predikat en satsdel; predikatet är det som händer eller det någon gör i en sats; predikatet är alltid ett verb

direkt objekt en satsdel; det direkta objektet är den eller det som utsätts för, påverkas av eller är resultatet av subjektets handling; exempel: Stina jagade KATTEN. Barnen bakade BULLAR. Journalisten ifrågasatte POLITIKERN.

indirekt objekt en satsdel; det indirekta objektet är den eller det som indirekt påverkas av subjektets handling; det indirekta objektet får man ofta fram genom att fråga "åt, för eller till vem/vad/vilka+predikatet+subjektet+direktobjektet"; exempel: Flickan gav POJKEN en kyss. Jonas skrev brev till MAMMA. Lärarna önskade ELEVERNA ett skönt lov.

satsdel Satsdelar är ord som har en viss funktion i en sats. Ett och samma ord tillhör alltid samma ordklass, men kan användas på olika sätt och därför vara olika satsdelar i olika satser. Exempel med ordet "penna" (som alltid tillhör ordklassen substantiv): Pennan är gul. (Här är ordet "pennan" subjekt). Kan jag få låna din penna? (Här är ordet "penna" direkt objekt). Eva köpte ett fint fodral till sin penna. (Här är ordet "penna" indirekt objekt.)

kongruens Kongruens betyder ungefär "matchning" och behövs för att det ska bli bra flyt i språket och korrekt grammatik. Ofta är det adjektiv som behöver kongruensböjas för att matcha sitt huvudord. Exempel: en GUL bil, ett GULT hus, flera GULA bananer; han är TREVLIG, det är TREVLIGT att fika, de är alltid TREVLIGA

Click

Type

Listen

Games

Print